Sommarunderhållning

För tre dagar sedan mötte jag Kalasbyxan på Systembolaget när jag var där för att bunkra på mig några flaskor Lambrusco. Jag hade nämligen fått höra från den Mångfasetterade, den gamle pajsaren, att denna fantastiska dryck är på utgående från sortimentet. Mycket riktigt sa personalen på Systemet att de inte skulle ta in dessa flaskor igen, men mest för att åtgången är minimal. Kalasbyxan var där för att köpa sig lite bira som han skulle dricka framför TV:n till någon meningslös fotbollsmatch. Han lät sig dock inspireras och tassade iväg till hyllan där Lambruscon är placerad. Man kan ju tippa att försäljning denna vecka tagit ett rejält skutt uppåt, inte minst för att jag var där idag igen och handlade mer av den ädla drycken. 

Medan vi stod där mellan hyllraderna kläckte Kalasbyxan ur sig att han hade semester (som om jag inte visste det mr Kalas-brak-fis-byxa) och att han ägnade den åt att läsa böcker. Den sistnämnda informationen inspirerade mig en del, så när jag hade vägarna förbi en bokaffär så shoppade jag fyra pocketböcker och betalade för tre:

Jaha, och när ska jag hinna läsa dessa böcker då hade jag tänkt? En sida på kvällen innan jag utmattat somnar. Här höll jag visst på att skriva 'somnar in', men det agerandet tänkte jag hålla på i några decennier till. Kanske i 4,5 decennier. Och med lästakten en sida per kväll kommer det ta mig nästan tio år att plöja igenom mina inköp. Eller, plöja blir ju ett knäppt ordval, jag menar läsa mig igenom. Efter de tio åren så återstår det väl ungefär sju år innan jag får tillbaka min egentid på min fritid.

En gemensam nämnare för mina nyinköpta böcker är klassperspektiv. Jesus, vad förutsägbar man är. Det värsta är att jag var jävligt nöjd över detta faktum när jag plockade på mig böckerna. Jag riktigt kluckade inombords när bokhandlaren stoppade ned dem i påsen. Ska bli mig ett sant nöje att odla detta ämnesintresse i ytterliga tio år.

Sedan blev det kväll och jag tog med en flaska Lambrusco och Tore till hamninloppet. Där mötte vi upp semesterfolket Kalasbyxan och Mini. Jag blev lite onykter och kissnödig. Det förstnämnda blev jag en gång, det sistnämnda fyra gånger. Plus en gång när jag kom hem. Men däremellan fångade jag in solen på foto:

Under bron höll han till, solen.

What´s up 2011?

Det är märkliga tider under omlopp. Det går inte att låta bli undra vart det hela ska sluta någonstans. Vad är det som händer?

- Om fem veckor ska jag alltså bli pappa. Det är galet nära i tiden. Det innebär också att det lika gärna kan vara fyra veckor kvar. Eller tre veckor för den delen. Det är riktigt jävla galet nära i tiden helt enkelt. Jag som precis börjat vänja mig vid att Tore är gravid. Trots alla föräldragruppsmöten, profylaxkurser, införskaffanden av diverse barnprylar och en ständigt växande mage kan jag inte riktigt förställa mig att det också ska komma en förlossning och som ett resultat av det en människa. Jag klarar inte helt av att visualisera detta förlopp. Det får väl helt enkelt komma som en överraskning. What´s up med det liksom?

En galen mage på ett sällsynt badbesök.

  
- Eftersom förlossningsdatumet är satt till slutet av augusti och de sista skälvande dagarna av sensommaren så har jag även järnkoll på hur lång tid vi har kvar av sommaren. Jag är inte helt nöjd med hur få veckor som återstår av denna alltför korta årstid. Dessutom har den i år bjudit alldeles för lite på bestående högtryck med tillhörande värmebölja. Sämst verkar det dessutom vara vid västkusten. Hela vintern går man och väntar och längtar till soliga och varma dagar och så bjuds det på 20 grader växlande molnighet och regn. What´s the fucking up med det? 

- Igår var jag på Gamla Ullevi och bevittnade hur Atleterna krossade Örebro med 4-1 och placerade sig på en fjärdeplats i tabellen. Nu kan ju tabellpositionen i och för sig förändras väldigt snabbt, men ändå. Att komma fyra skulle innebära att man får försöka kvala in till Europa League nästa år. Det är rätt långt från 0-4 mot Floda i division 2 år 2003. 
"Lottas GAIS mot ett lag från Östeuropa så åker vi." sa jag och mr Rob till varandra där vi stod på läktaren och drabbades av hybris.
Jag målade upp bilder av oss glada i hågen i en stad fylld av trådbussar och smutsiga husfasader på promenad i riktning mot ett överdimensionerat arenabygge från 1950-talet. För det gäller att passa på att ha hybris när man har chansen. Sedan kan det vara för sent. I år har jag njutit mer på matcherna än vad jag har lidit. What´s up, what´s up, what´s up?