En trestegsraket till gubbigheten har fyrats av och landat. Det tog sin början i ungdomlig entusiasm, som det nog alltid gör, eftersom livet inte så enkelt kan delas upp i ett Före och ett Nu. Allting hänger ihop. Just den här raketavskjutningen har sitt ursprung i det smått laglösa cyklande som jag gladeligen ägnat mig åt i alla år. Jag har genat över gräsmattor, bikat på trottoarer och mot färdriktningen på enkelriktade gator. Vid väl valda tillfällen har cyklat mot rött ljus eftersom jag inte orkat vänta på signalsystemet att slå om till grönt. Jag har släppt styret med båda händerna i full fart och jag har också rullat fram på stadens gator med präktiga fyllor i kroppen. Lägg där till att jag en gång i tiden hade en cykel med en fastmonterad askkopp på styret, vilken jag vårdade ömt med många ciggisar i uppförsbackar. Totaly crazy stuff, men allt detta har varit enskilda händelser över tid. Vad som verkligen har kännetecknat mitt vilda leverne har dock varit att jag så gott som alltid hojat utan lyse. Likt en mörk demon har jag hastat fram längs med trafiken och gäckat såväl bilister, gångare som ordningsmakten med min fartiga stil.
Nu är det slut med det, för gubb1: "Nu när mörkret kommer är det bäst skaffa lyse till cykeln, så inte polisen tar fast en". Sagt och gjort, jag köper fram- och bakljus efter att nogsamt sonderat marknaden och valt efter utseende, ifall de måste plockas av efter varje cykeltur och laglighet (dvs är de godkända av polisen). Jag dryftar till och med det sistnämnda med aktuell cykelhandlare. Jag skiter i priset, kvaliteten på produkten är det viktigaste. Och gubb2:"Bäst är ändå att jag nu syns så bra för bilisterna. Då behöver jag inte vara så rädd för att bli påkörd". Ja, detta talar ju för sig själv. Jag är inte längre i den odödliga cykelfasen av mitt liv, jag har börjat hysa rädslor för den övriga trafiken. Förnuftigt skulle min far säga, fegis-gubbjävel skulle ett yngre jag tänka. Gubb3 är att jag inte bara lite smått börjat tänka i dessa banor utan att jag också skrider till handling och pyntar upp cykeln. Vågskålen har helt enkelt vippat över till gubbighetens fördel.
Gubbgubbgubb, raketen fräser numera runt i medvetandets universum med full tank och jag inbillar mig att dess imaginära motorljud låter som ljudet från en old school fiskebåt, the soundtrack of gubbarnas lives.
Nu är det slut med det, för gubb1: "Nu när mörkret kommer är det bäst skaffa lyse till cykeln, så inte polisen tar fast en". Sagt och gjort, jag köper fram- och bakljus efter att nogsamt sonderat marknaden och valt efter utseende, ifall de måste plockas av efter varje cykeltur och laglighet (dvs är de godkända av polisen). Jag dryftar till och med det sistnämnda med aktuell cykelhandlare. Jag skiter i priset, kvaliteten på produkten är det viktigaste. Och gubb2:"Bäst är ändå att jag nu syns så bra för bilisterna. Då behöver jag inte vara så rädd för att bli påkörd". Ja, detta talar ju för sig själv. Jag är inte längre i den odödliga cykelfasen av mitt liv, jag har börjat hysa rädslor för den övriga trafiken. Förnuftigt skulle min far säga, fegis-gubbjävel skulle ett yngre jag tänka. Gubb3 är att jag inte bara lite smått börjat tänka i dessa banor utan att jag också skrider till handling och pyntar upp cykeln. Vågskålen har helt enkelt vippat över till gubbighetens fördel.
Gubbgubbgubb, raketen fräser numera runt i medvetandets universum med full tank och jag inbillar mig att dess imaginära motorljud låter som ljudet från en old school fiskebåt, the soundtrack of gubbarnas lives.
2 kommentarer:
Om tvåtaktsstånk är the soundtrack of the gubbighet - då är jag gärna gubbe.
cykelhjälm?
Skicka en kommentar