Bortskämdhet

Jag fann gårdagens Göteborgs-Posten i mitt trapphus och tänkte att det kanske kunde vara något att ha och tog med mig tidningen till matbordet. Det var som vanligt inte mycket att ha alls, inte mycket till intressant läsning. Men där fanns en sak som fick min hjärna att aktiveras och det var på sista sidan i del 3. Där har barnen sin egen sida, den som kallas graffiti och är skriven för barn av barn. I detta nummer var det en kille, som verkligen ser ut som en liten snorvalp på sin signaturbild, som listat det bästa fisket. De fem bästa fiskeplatserna är enligt honom placerade i Nordnorge, Kroatien, Alaska, Madagaskar och Mexico. Inget rum för några svenska vatten där inte och inte duger sötvattensfiskarna heller.

Ja, inte för att jag bryr mig om var folk föredrar att dra upp fisk någonstans och nog för att jag kan förstå att ett litet slyngel fascineras mer av stora och tuffa djur än av en stilla tur med eka ut på en stilla sjö. Det låter fullt naturligt. Vad som slår mig med listan är snarare huruvida denna unga pojk varit på dessa platser och testat fiskelyckan, eller om han refererar till de fisketidningar som förmodlingen regerar i hans pojkrum. Jag väljer att tro på det förstnämnda, för annars bränner ju killen sin journalistiska trovärdighet redan innan han börjat bygga karriär.

Hur jävla bortskämd får man lov att vara? Killen har ju varit runt hela jorden långt innan hans hjärna blivit trafikmogen (det blir den vid tolv års ålder fick jag lära mig under någon temadag i skolan om trafiksäkerhet då jag själv var ca tio år). Han är så indoktrinerad av sin påtvingade bortskämdhet att han inte inser att bara några få av hans tilltänkta läsargrupp har möjlighet att relatera till hans artikel. Fast med tanke på G-P:s profilering mot den välburgna medelklassen i övrigt är det väl mest en massa andra bortklemade ungar, förutom jag då, som läser graffiti. Ändå är han är kort och gott en irriterande person och företeelse.

Ungefär så går mina tankar och känslor då det slår mig att ifall jag hade haft ett barn i den åldern så hade nog detta barn också varit löjligt berest. Om jag någon gång får ett barn kommer det barnet ha varit runt världen långt innan jag vågar låta barnet cykla själv till skolan. Jag kommer definitivt skämma bort ungen på samma sätt som han som skrivit i tidningen blivit bortskämd. Det blir ju inga töntiga fiskeresor såklart, men det blir resor och sådant skapar bortskämda ungar. Vilken tråkig insikt.

Min första utomlandsvistelse, förutom en tur till Legoland, var en språkresa till England då jag var 15 år. Mina föräldrars första gemensamma utomlandsresa var till Kanarieöarna då de var typ 55 år. Jag tror farsan berättat att han var i Österrike någon enstaka gång som ung vuxen, men annars har ingen av mina föräldrar rest utrikes förrän de nästan blev pensionärer. Första gången jag satt i ett flygplan var jag 21 år gammal, mina föräldrar var som sagt runt 55 år gamla. Det har uppenbart blivit mycket lättare att resa och med lite tur kanske det inte är en lika tydlig klassmarkör och lika förknippat med bortskämdhet den dagen nästa generation i släkten sitter och äter en barnportion thali på Calcuttas gator.