De e la soul

"Whatever happened to the MC's, times has changed for the MC's. Every woman and man wanna MC, but I'm tellin you- MC it ain't for you". Men det är grejer för mig. Häromdagen hyrde jag nämligen en mc och spinnde loss med ett självklart sällskap pá den sá kallade bönpallen. Ut pá de icke asfalterade vägarna i östra Kambodja, med ett tufft tyg runt munnen för att slippa dammet, men ocksá för att efterlikna subcommendant Marcos sá mycket som möjligt. De behöver fá se lite vettiga socialister i det här landet, tänkte jag, om än i replica-form. För just i de trakter som motorcykelfärden skedde var de sista utposterna för röda khmererna och det lider folket fett för än idag, med tanke pá alla minor som fortfarande hänger kvar. Inte sá mycket flärd över just den biten. Mer att sjunga blues och soul över, för att áterknyta till mina kassa ordvitsar... men att gasa hoj var ju för jävla skoj.

Kapare Bo i svenne-zoo

En kulen vinterkvall, med mycket vind och regn, satte Kapare Bo av till ett av stadens varmare hak for att inmundiga ett par stadiga jamare. Redan vid forsta steget in genom Vasterhus portar kunde han skonja ett par valbekanta ansikten i dunklet. Ja, Kaparn tillhor ju sjalv den del av befolkningen som ofta blir igenkand pa detta etablisemang, sa pass mycket att den gamla sjomansankan bakom bardisken stallde fram ett skummigt stop med maltdryck och en tvarhand vit sprit utan att det behovdes kommuniceras. Ett par timmar in pa kvallen kom Kaparn i samsprak med ett gammalt skeppsvrak han delat erfarenheter med ute pa oppna hav. Den gubben var vida kand for att tillhora den palitliga och rejala sorten, en som man holl i da det stormade. Kanske till och med foredrog att surras fast vid framfor masten i fall havet rusade. Han var aven kand pa hela Kaptensgatan for att ofta prisa varmare hav och orter i riktning ost fran Vasterhus sett, sa aven denna kvall: " Det ska du veta Kaparn, att vattnet ar liksom turkost langs med strandlinjerna", sluddrade han fram mellan klunkarna. Trots att Kaparn redan hort om dessa farvatten tidigare och trots att just detta skappsvrak berattat om dem med samma ord ett otal ganger, vacktes det denna kvall en langtan i hans brost. Han ville ut pa sjon igen, bort fran regn och stekt grot till lunch. Han ville aterigen uppleva varme, bruna manniskor, exotiska frukter och sallsamma vatten... " Och du Kaparn, jag vet en plats med underbar topografi, vatten varmt som urin och med hemligheter under ytan att leta reda pa. Jag har visserligen inte varit dar sedan ungdomens dagar, men hela tiden langtat tillbaka dit".

Pa vag hem den natten, med en stark sidvind som piskade skagget bestamde sig Kaparn for att foreta sig annu en resa. Han skulle bege sig till det dar stallet, Ko-Pippi, eller vad det nu hette innan vintern tagit slut. Sagt och gjort, kappsacken pa ryggen och ivag snabbt som fan till en varld fylld av turkost vatten, exotiska frukter, bruna manniskor och... svenne. Kapare Bo kontrollerade kompassen ett tusental ganger, och visst hade han hamnat pa ratt plats aven om det verkade som Halmstad flyttat efter honom over havet. Var han gick horde han tungomal som paminde om Per Gessle, Nicklas Stromstedt och Bjorn Skifs. Var han an tittade sag han lopsedlar fran aftonbladet, tribaltatueringar och skyltar pa rikssvenska. " Ho ho, detta ar tydligen ett svenne-zoo", tankte Kapare Bo och tog sin tillflykt till varlden under havsytan. Dar fanns bara han och fiskarna, han och skolpaddorna och han och hajarna. Vilket fick honom att trivas som, ...eeh, fisken i vattnet. Trots att han misstankte att en del hajar snarast var turisthajar eftersom de bara stod still pa botten.

Bruten svit

Igar var ingen bra dag for vegetarianismen. Vid lunchtid handlade jag pa mig ett spett med vita kuber, "tofu" tankte jag.. men inte alls, istallet for ren och fin mat fick jag munnen full av fisk. Konstigast var dock att jag inte markte detta vid den forsta glupska tuggan utan svalde skiten glatt overtygad om att inga misstag gjorts. Vid det andra bettet jobbade mitt huvud fram korrekta associationer, vilket resulterade i en fin utspottning pa trottoaren. Tur som var stod det en kvinna och stekte banan i just det gatuhornet sa jag kunde snabbt byta ut smaken i munnen. Men kanslan satt ju i ett tag och det var inte roligt.

Senare pa kvallen pa en restaurang i Bangkoks Chinatown gjorde jag mycket tydligt klart for kyparen att jag var vegetarian och att det var gronsaker som gallde. Orutinerat nog tankte jag att saken darmed var biff, om uttrycket tillats. Men men, efter ett par slevar rakt in i munnen kunde jag urskilja att anrattningen var full av pytterakor. Inte roligt. Ingen lyckad kulinarisk dag med andra ord. Denna sista handelse fick mig att snabbt springa ut pa gatan och kirra en cigg- det ultimata attributet i en stad fylld av skyskrapor, skytrains, tunnelbanor, folk och bilar.

Jag ar inte glad over min brutna vegetariska svit, inte alls. Men jag skyller pa andra. De andra. Annars vet man att man hamnat utomlands nar taxichaffisen svanger in pa en bensinmack for att pinka och sager "I will tjing tjong" eller klart och tydligt utbrister i ett "tomat-kaffe" nar han egentligen menade to much traffic.