Kapare Bo i svenne-zoo

En kulen vinterkvall, med mycket vind och regn, satte Kapare Bo av till ett av stadens varmare hak for att inmundiga ett par stadiga jamare. Redan vid forsta steget in genom Vasterhus portar kunde han skonja ett par valbekanta ansikten i dunklet. Ja, Kaparn tillhor ju sjalv den del av befolkningen som ofta blir igenkand pa detta etablisemang, sa pass mycket att den gamla sjomansankan bakom bardisken stallde fram ett skummigt stop med maltdryck och en tvarhand vit sprit utan att det behovdes kommuniceras. Ett par timmar in pa kvallen kom Kaparn i samsprak med ett gammalt skeppsvrak han delat erfarenheter med ute pa oppna hav. Den gubben var vida kand for att tillhora den palitliga och rejala sorten, en som man holl i da det stormade. Kanske till och med foredrog att surras fast vid framfor masten i fall havet rusade. Han var aven kand pa hela Kaptensgatan for att ofta prisa varmare hav och orter i riktning ost fran Vasterhus sett, sa aven denna kvall: " Det ska du veta Kaparn, att vattnet ar liksom turkost langs med strandlinjerna", sluddrade han fram mellan klunkarna. Trots att Kaparn redan hort om dessa farvatten tidigare och trots att just detta skappsvrak berattat om dem med samma ord ett otal ganger, vacktes det denna kvall en langtan i hans brost. Han ville ut pa sjon igen, bort fran regn och stekt grot till lunch. Han ville aterigen uppleva varme, bruna manniskor, exotiska frukter och sallsamma vatten... " Och du Kaparn, jag vet en plats med underbar topografi, vatten varmt som urin och med hemligheter under ytan att leta reda pa. Jag har visserligen inte varit dar sedan ungdomens dagar, men hela tiden langtat tillbaka dit".

Pa vag hem den natten, med en stark sidvind som piskade skagget bestamde sig Kaparn for att foreta sig annu en resa. Han skulle bege sig till det dar stallet, Ko-Pippi, eller vad det nu hette innan vintern tagit slut. Sagt och gjort, kappsacken pa ryggen och ivag snabbt som fan till en varld fylld av turkost vatten, exotiska frukter, bruna manniskor och... svenne. Kapare Bo kontrollerade kompassen ett tusental ganger, och visst hade han hamnat pa ratt plats aven om det verkade som Halmstad flyttat efter honom over havet. Var han gick horde han tungomal som paminde om Per Gessle, Nicklas Stromstedt och Bjorn Skifs. Var han an tittade sag han lopsedlar fran aftonbladet, tribaltatueringar och skyltar pa rikssvenska. " Ho ho, detta ar tydligen ett svenne-zoo", tankte Kapare Bo och tog sin tillflykt till varlden under havsytan. Dar fanns bara han och fiskarna, han och skolpaddorna och han och hajarna. Vilket fick honom att trivas som, ...eeh, fisken i vattnet. Trots att han misstankte att en del hajar snarast var turisthajar eftersom de bara stod still pa botten.