Apbeteende

De flesta som varit ute och rest till tropiska lander kan ta med sig en underhallande aphistoria till fredagsmyset dar hemma. Det kan vara en apa i koppel som nagon tamjt till att tigga cash, det kan vara sota sma saker som hoppar, skuttar och tigger banan pa stranden (fast av egen fri vilja). Det kan ocksa vara vilda apor i tradgrenarna som skiter i oss manniskor och kor sitt eget race fast under allman beskadan pa exempelvis ett safari. Sjalv har jag varit med om apa som knallat in i mitt rum och lite lojt i en sittande stallning visat tander, jag har varit tvungen att vaja med bilen fran sjovilda och hurstorasomhelst babianer ute pa landsvagen och jag har sett en apa efter ett langt skutt fran ett tak i flykt fran hundar, mellanlanda pa en sadhus rygg med ett ljudligt dunk. Den helige mannen kollade upp, sag att det fanns vitingar i narheten och utbrast i ett "Monkey!", vilket vi ju faktiskt redan insett.

Nu har jag fatt en ny historia att slanga fram vid passande tillfalle.. Har om dagen befann jag mig ute i en forort till Hong Kong bara for att kolla in hur en forort med drygt 600 000 invanare kan tankas se ut. Inte sa spannande, mer som en svensk dito, fast storre och modernare ar val ett forenklat omdome. For att riktigt fa oversikt dock gick jag och Tove upp till ett buddistiskt tempel som lag halvvags upp pa ett litet berg i utkanten av shoppingcentrat/centrum. Ett riktigt trevligt stalle med tusentals statyer av herr buddha i olika storlekar och varianter. Dar fanns ocksa rikligt med apor som vi stotte pa redan pa var vag uppfor trapporna i var anletes svett. Som alltid blir man lite begeistrad och forsoker fanga de sma liven pa kort, eller sa forsoker man bara tugga lite apslang med dem lite sadar casual. Naval, efter att ha kollat runt pa bade tempel som utsikt blev det dags att knata ned mot tunnelbanan igen for att dra in till det hagrande citylivet. Kanske var det av avundsjuka mot var mojlighet att kunna ta tricken till centa eller kanske bara irritation over att vi hade fotat utan lov som stillheten byttes ut mot roveri och ovasen. For helt plotsligt mitt i mitt steg dunkade det till i mitt arsle och nar jag vander mig om har jag en hyfsat stor apa vid mina halar som visar tander pa ett icke-lojt vis, samtidigt som han vaser och bullar upp sig. "Hjalp!", sa jag pa ett satt som inte kan beskrivas som speciellt avmatt, sansat eller gangtufft och satte av nedfor trappen med Tove framfor mig och en envist arg apa efter mig. Hogt dar uppefran templet kunde man hora ett flertal kantoneser skratta och kommentera uppstandelsen inte helt utan forfarelse, samtidigt som apan bara jobbade efter och jobbade efter. I det har laget hade man ju pa ett satt onskat att man varit en sadhu som lite lugnt bara kunnat konstatera att dar var en apa istallet for att desperat hugga tag i en sopskyffel som uppenbarade sig for att ge apjaveln en kamp om han skulle hoppa pa igen.

Ungefar samtidigt som jag fick tag i skyffeln och vande mig om for att se om han fortfarande var oss i halarna hade apan stannat upp ett slag. Och ungefar samtidigt motte vi en kantonesgubbe pa vag uppat som fattade vad allt handlade om och sa mycket vist att man inte skulle reta upp aporna "de kan vara farliga". Jag forsokte saga att skyffeln var i sjalvforsvar, men gubben skakade bara pa huvudet "inte reta", plockade fram lite brod, "det ar mycket battre". Jaa meen viiisst, bara for han typ bodde pa templet och hade med sig arsenal for en apkamp.. och nog fan blev apan glad och nojd over brodet, sa pass att han satte sig till ro och tuggade langsamt. Eller var han mest nojd over att ha skramt livet ur ett par turister (varav en kan anses vara en skaggapa)?