24 november 2008

Tecken i tiden

Alla tider har sina egna tecken och avtryck för dels eftervärlden att bedöma och dels för samtiden att förhålla sig till. I helgen blev ingen överraskad av hur myndigheter gör avgörande skillnad på människor och människor, eftersom det sannerligen är ett tecken i tiden. Åtskillnaden i sig är inget unikt för vår tid, det har länge gjorts skillnad på folk av fin klass och folk av sämre klass. Det har ungefär lika länge varit rådande att värdera människor utifrån etnicitet, inte minst under det europeiska 1900-talet. Då var det främst nazisterna med medlöpare som bestämde att människor kan delas upp i olika raser av differentierad betydelse. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa inte var enskilda galningar som uppstod ur intet, för den europeiska kolonialiseringen hade under århundranden innan legitimerat tanken och handlingarna. Och här låg det brittiska samväldet i frontlinjen, med sina opiumkrig och sin slaverihandel. De var ungefär lika blodiga som sina tyska efterträdare, men har väl undkommit den massiva fördömelsen av världssamfundet eftersom man massakrerade negrer med glimten i ögat. Dessutom gav man ju indierna ett gemensamt språk "Jolly good work, lads!".

Dagens politik fortsätter vandra på i samma linje, om än i mildare form. Europa har gemensamt bestämt sig för att stänga ute alla andra från vår lilla gemenskap. Eller inte alla förresten, bara de som inga pengar har... Nu vill jag inte bli långrandig, så låt mig bara lite kort sammanfatta läget. Vi exploaterar den billiga arbetskraften i avlägsna länder och vi startar krig i andra. Människor blir kvar i fattigdom och misär, som de vill ta sig ifrån. De vill hit, här där människor lever relativt fett. Men det får de inte, vi måste ju ha kvar dem på den plats där vi kan exploatera dem. Förutom några få, som kan få arbetskraftsinvandra så att vi kan exploatera dem på vår egen hemmaplan. Hur ska annars Håkan Mild m.fl kunna ta profit från sitt älskade företag Betjänten?

Nu vill ju moderaterna införa någon form av lättversion av Danmarks fina språktester med motiveringen att det är för individens bästa. Jaha, vad hände med deras omsorg för den personliga friheten? Den kan uppenbarligen villkoras, så vi kan allt prata om "en andra klassens medborgare", för frihet det är bara till för den som har tillräckligt med kapital för att kunna äga. Som förr i tiden, åren innan nazisterna heila sig fram till makten, då man fick ett antal röster att lägga till riksdagsvalen efter den personliga inkomsten och förmögenheten. Tiden då heller inte kvinnor ansågs röstberättigade. Nog ligger tanken i tiden, för även Reepalu och Göran Johansson, dessa socialdemokratiska fantomer, tycker inte att valfrihet är något för alla. Istället för att bygga ut och forma om systemet, omfördelningpolitik ni vet, blir nyanlända flyktingar och invandrare problemet.

Det är lätt fördöma sina förfäder, men jobbigt att behöva förhålla sig till medmänniskor i samtiden.

Inga kommentarer: