Till stor förvåning för den breda allmänheten har Kaparn nu beträtt de fina salongerna vid älvkanten i staden vid havet. Han har tillsammans med stadens nobless stigit över tröskeln till operahuset för att spendera några timmar i finkulturens tecken. Opera stod på kvällens program, detta borgerliga nöje. Kaparns sällskap, den ljuvliga och skira f.d. sjöjungfrun Ariel, påstod dock envetet att även vanliga musikälskare ofta besökte operasalen. Men detta var nog mest för att avdramatisera det hela så inte Kapare Bo skulle vända redan vid spårvagnshållplatsen.
Hur som helst intogs balkongplatserna i god tid och det bredvid människor som nog kunde gå för att vara inte allt för mycket över oss andra i den sociala hierarkin. Så kostade dessa biljetter 310 kronor också, vilket ju i ärlighetens namn i princip tangerar en vanlig biljett till en vanlig rockkonsert eller en halvdyr sittplatsbiljett till en match med Atleterna nästa säsong. Om det sedan är ett tecken för att operan närmar sig allmänheten eller för att gamla arbetarklassnöjen håller på att bli nöjen för den övre medelklassen får vara osagt tills vidare. Vad som kan bli sagt är att man på dessa platser hamnar en bit från scenen och sådant får förstårs en man av Kaparens dignitet att sukta efter de mer exklusiva platserna på parkett. Ni vet, de där som går loss på 565 kr och som lockar människor med fetare varianter av plånbok, men som också erbjuder större närvaro till den stora konst som utförs på scenen.
Och Kaparn skulle inte vara en kapare om han inte spanade in de två tomma stolar som fanns på rad två, för att i pausen skutta ned med Ariel vid sin sida och inta dessa platser. "Lite brist på respekt inför reglerna måste ju praktiseras även på ställen som dessa", tänkte han, väl medveten om att sammanhanget kanske inte var den mest radikala miljön i staden. Resultatet blev i alla fall att han satt och spred sina skägglöss mellan damer iklädda diamanter och herrar med rakvattenskvättar för över en dollar/ml på sina halsar... ja, här får ni hänga med i associationerna bäst ni kan... och det spred ju en viss glädje inom hans bröst. Det och att de båda helt plötsligt satt så nära scenen och orkesterdiket att de hade kunnat lugga dirigenten om de velat.
Närheten och den goa känslan av lite bus förhöjde den gamla sjörövarens kväll på operan avsevärt och han kunde nöjt traska hem till sin boning för att steka sig några after show- korvar. På näthinnan fanns följande bild:
Här dör hon.
Hur som helst intogs balkongplatserna i god tid och det bredvid människor som nog kunde gå för att vara inte allt för mycket över oss andra i den sociala hierarkin. Så kostade dessa biljetter 310 kronor också, vilket ju i ärlighetens namn i princip tangerar en vanlig biljett till en vanlig rockkonsert eller en halvdyr sittplatsbiljett till en match med Atleterna nästa säsong. Om det sedan är ett tecken för att operan närmar sig allmänheten eller för att gamla arbetarklassnöjen håller på att bli nöjen för den övre medelklassen får vara osagt tills vidare. Vad som kan bli sagt är att man på dessa platser hamnar en bit från scenen och sådant får förstårs en man av Kaparens dignitet att sukta efter de mer exklusiva platserna på parkett. Ni vet, de där som går loss på 565 kr och som lockar människor med fetare varianter av plånbok, men som också erbjuder större närvaro till den stora konst som utförs på scenen.
Och Kaparn skulle inte vara en kapare om han inte spanade in de två tomma stolar som fanns på rad två, för att i pausen skutta ned med Ariel vid sin sida och inta dessa platser. "Lite brist på respekt inför reglerna måste ju praktiseras även på ställen som dessa", tänkte han, väl medveten om att sammanhanget kanske inte var den mest radikala miljön i staden. Resultatet blev i alla fall att han satt och spred sina skägglöss mellan damer iklädda diamanter och herrar med rakvattenskvättar för över en dollar/ml på sina halsar... ja, här får ni hänga med i associationerna bäst ni kan... och det spred ju en viss glädje inom hans bröst. Det och att de båda helt plötsligt satt så nära scenen och orkesterdiket att de hade kunnat lugga dirigenten om de velat.
Närheten och den goa känslan av lite bus förhöjde den gamla sjörövarens kväll på operan avsevärt och han kunde nöjt traska hem till sin boning för att steka sig några after show- korvar. På näthinnan fanns följande bild:
Här dör hon.
3 kommentarer:
Jag blir ju framför allt sugen på de där show-korvarna Kaparn åt efter åt. Show-korv?! Jag har aldrig ätit show-korv, aldrig ens tänkt tanken att det skulle existera något som show-korv.
Tanken på show-korv gör mig glad.
After show korv menade jag ju. De är som vanlig korv, fast efter festen. Vilket ju ger dem en extra krydda av vällust.
Vilken dag som helt ska jag dock ge mig på att göra egen korv. Mycket spännande!
"Korv, korv, jag vill ha korv!"
I bet ett gäng pre-show-korvar på att att KaDeWes korv-avdelning just i detta har beställt in en låda show-korv.
Skicka en kommentar