Så då var äntligen Kaparn tillbaka i sin rätta hemmamiljö sedan en tid tillbaka, den mellan fiskehamnar och azaleadalar. Fast denna gång sitter bopålarna något närmre den livshärdande rensdoften från fiskeindustrin, än det somriga humlesurret som uppstår i blomväxters spår. Som hand i handske för en gammal sailor och pirat med andra ord.
Flytten har inneburit en massa positiva förändringar som att exempelvis så där lite till vardags spankulera Majornas sköna gator fram och tillbaka och därmed kunna beundra de gamla arbetarbostädernas karaktär och livfullhet. Slår ju stenstadens högborgerlighet alla dagar i veckan. Dessutom har jag de senaste två veckorna stött på mer trevligt folk på trottoaren utanför mitt hus än jag sammanlagt gjort i mitt närområde under de två åren i exil. Kan kanske ha att göra med att antalet dyra barnvagnar, välutbildade och snorkiga mödrar och barnvagnsaffärer i närmiljön med förflyttningen sjunkit drastiskt. Glöm här inte att dessa mödrar är snorkiga på ett trevligt sätt, vilket är samma som att vara belevat otrevlig, och att de på det sättet försöker påvisa sin egen överlägsenhet. De har gått länge och väl i den övre medelklassens trevlighetsskola. Själv trivs jag bättre bland lite mer raka rör och allmän otrevlighet med ärliga uppsåt, vilket jag hoppas införlivas i mitt ny-gamla hood.
Fast helt ärligt har jag väl min geografiska klassresa mest varit ett snedsprång från den övre medelklassen till den nedre medelklassen, med nätta inslag av lägre klassmarkörer. Som att jag ju numer har betydligt närmre till Flames.nu än till Pelles kök och bar, till Gröna brunnen än till Kellys och till Oscarsledens dånande lastbilar än till Linnégatans barnvagnsparaderande mödrar.
Likväl är det ett språng i rätt riktning från bostadsrättsghettot till ett område som stoltserar med en övervikt av hyresrätter. Och som innehåller ett gäng klassiska blåställsfik med öppettider anpassade för den kroppsarbetande delen av befolkningen istället för latte-caféer som till stor del inriktar sig mot barnlediga, täta och mattrendiga människor med vänner som jobbar på kontor.
Det enda jag kan sakna, förutom gatan med italienska restauranger, är att jag inte längre har tillgång till en trådlös uppkoppling. De är för jävla snåla folket i hyresrättshusen. För att kunna uppdatera detta forum lite oftare måste jag således beställa eget Internet. Suck. Denna ondska från mina grannar kan endast uppvägas av den stilige man i smutsig t-shirt som jag delade hiss med på söndag förmiddag och som luktade gammal avslagen burköl. Som en riktig majbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar