Bror Duktig

Att gå en vidareutbildning tillsammans med så kallat högutbildat folk skiljer sig inte nämnvärt från att befinna sig i ett gymnasieklassrum. Jag har de senaste två dagarna fått lära mig i konsten att föra ett motiverande samtal och då samtidigt fått glädjen att återupptäcka gamla mönster från skoltiden. En glädje som jag tidvis under dessa dagar omvandlat till ilska och förundran över människors sätt att agera på. Inte så mycket för de enstaka felaktigheter, floskler eller idiotier som kan hoppa ur munnen på folk (kanske inte ens när det är samma människa som står för alla dessa saker på en och samma gång och vid upprepade tillfällen). Utan mer för hur människor beter sig i studierummet i relation till sina medstudenter och till föreläsaren.

Här har vi människor som inom loppet av två sekunder glider ifrån ämnet och istället pratar om någonting som hänt på arbetsplatsen den senaste tiden (ilska). De som söker hela rummets bekräftelse genom att göra små instick med skämt i tid och otid (förundran). Människor som sitter längst fram och mumlar, för oss längre bak, ohörbara saker till föreläsaren (ilska).

Min förundran har dock mest riktats mot de få individer som hela tiden svarar på föreläsarens givna frågor. Sådana där frågor som bara har ett svar och som alla i rummet vet svaret på. Jag har alltid tyckt det varit pinsamt och till viss del under min värdighet att svara på sådana frågor. Jag är inte den personen som svarar på en fråga likt "Hur tror ni Roger reagerar när någon stulit hans nya bil- med glädje eller med ilska?". Men det finns alldeles uppenbart folk som hugger på de givna svaren varenda gång. Man skulle kunna tro att det beror på en ansvarskänsla inför resten av rummet, att man svarar för att inte föreläsaren ska behöva upprepa frågan och tycka att alla vi som är där verkar korkade. Eller för att föreläsaren inte ska tycka vi är ointresserade bara för att vi inte svarar på dessa nästan retoriska frågor, eftersom det skulle leda till dålig stämning. Men jag tror mest det är ett utslag av att vara bror Duktig.

Fredag

07:17 Klockan ringer. Snooze.
07:28 Går upp.
07:45 Cyklar till jobbet.
08:00 Bränner på en kaffepanna.
08:30 Gör en matinventering om vad som måste handlas.
09:30 Åker och handlar mat.
11:00 Ringer till en socialsekreterare, går upp med inköpta prylar (spann, mopp) till en boende.
12:00 Lunch.
13:00 Överrapportering till kvällens personal.
13:30 Möte kring hyreslagarna på Karl Johansgatan. Exakt vad hjärnan vill en fredag eftermiddag.
15:15 Slutar och går hem för att förbereda mig inför kvällen GAIS-match.
16:55 Cyklar till stan för uppsamling.
17:15 Samling. Ett litet bortfall på fyra personer är sådant man får räkna med. De är ju ändå opålitliga de dära utländska människorna.
20:00 Matchen slut, 1-1 och nu är det allsvenska kontraktet definitivt klart, vilket innebär en femte allsvensk säsong på raken. Det är fan inte illa. Men bäst var att alla som var på matchen hade kul, inte minst barnen (som visserligen tyckte det roligaste av allt var att säga GAIS är bajs).
21:00 Mot samling på krogen med ett annat gäng.
03:00 Sömn.

Torsdag

08:10 Vaknar. Ligger och läser en stund om omvärldens relation till romer. Så att man lägger grunden för en positiv dag.
08:40 Frukost framför tv:n. De visade i alla fall filmrecensioner. Resten av sändningen byggde på grunden för en positiv dag.
09:30 Påtår!
12:00 En snabb lunch betående av rester.
12:50 Cykla till jobbet.
13:05 Kommer lite försenad till ett möte som ska behandla områdesmiljön på arbetsplatsen. Fattar inget.
14:00 Öppnar dörren för vikarien jag ska jobba med under kvällen.
14:20 Åker och hämtar nytvättade mattor på en kemtvätt i Majorna. Här fick jag allt bära lite.
16:40 Börjar laga middag tillsammans med en boende.
18:00 Middag + husmöte. Vi diskuterar vad som ska hända nästa vecka, vilken mat som ska lagas och andra boendefrågor.
20:00 Jag diskar en jäveldisk.
22:00 Slutar jobbet och cyklar hem.

Onsdag

08:00 Vaknar och går upp. Äter frukost.
09:35 Cyklar till jobbet utan vantar.
10:00 Har ett introduktionsmöte med en ny boende. Vi pratar förhållningsregler, önskemål och framtidsplaner.
11:00 Visar denna nye runt i området lite. Plockar fram diskmedel, mat och andra nyttogrejs.
12:00 Lunchtid.
13:00 Beställer mat, via internet, till nästa vecka.
14:00 Möte med kollegor och chef. Vi pratar verksamhet tills klockan blir:
16:00 En rapp överlämning genomförs.
16:30 Jag spikar igen ett fönster.
17:00 Kokar soppa.
18:00 Äter soppa.
18:40 Diskar sopporslinet.
19:00 Slutar jobbet.
19:30 Diverse telefonsamtal från soffan därhemma. Mycket som ska fixas tydligen.
20:45 Skriver ut ett protokoll från gårdagens möte.

Tisdag

07:00 Ledig dag! Vaknar ändå alldeles för tidigt. Beror på det som kallas för dygns- och jobbrytm och att jag somnade riktigt tidigt igår eftersom jag var så trött. När jag igår träffade min papperslöse vän sa han "Du trött? Ditt ansikte, du ser ut trött".
08:05 Går upp och gör kaffe.
11:00 Efter att ha käkat frukost, läst i böcker och tidningar går jag till biblioteket. Där beställer jag en bok om Egypten och läser några magasin. Inser att jag börjar bli riktigt jävla trött på dramatiserade reportage och längtar tills det redovisande reportaget blir på modet igen.
13:00 Är hemma och vänder eftersom jag ska göra diverse inköp på stan (vantar, batterier, tofu, radio).
14:40 Hemma från stan. Äter en näve cheeze balls till lunch, the American way. Byter batterier till mina cykellysen. Sedan hittar jag en kastrull med rödbetssoppa i, äter soppan som en andra lunch. Likt en ryss!
16:00 Lagar till en tofugryta som Tove kan äta när hon kommer hem från sitt jobb. Äter lite på den själv.
17:30 Cyklar till Gamlestan för ett möte med världens bästa asylgrupp. Vattnet ligger stilla och mycket vackert på älven.
20:30 Ångrar lite att jag valde cykeln som transportmedel, men jag cyklar i alla fall lagligt.

Måndag

07:00 Vaknar innan klockan ringer. Dåliga rutiner.
07:45 Till jobbet.
08:00 Kaffe och överrapportering. Det vill säga jag meddelar min kollega om allt som inte hände under helgens arbetspass.
09:30 Blir informerad kring hur man förbereder en inflyttning, vilka papper som ska fixas o dyl. Förbereder sedan en inflyttning.
10:00 Börjar ställa i ordning en lägenhet till den person som ska flytta in på onsdag. Jag byter två glödlampor, kastar en gammal trasig antennsladd, drar på ett nytt tyg över IKEA-soffan, letar reda på två fästen till en rullgardin som ska fästas upp, drar på ett nytt tyg över sängmadrassen och lägger fram nya lakan, örngott och handdukar.
11:00 Är med på ett samtal med en boende.
11:40 Ger samme boende lite pasta, socker, krosstomat, ost och bröd.
12:00 Lunch.
12:30 Letar reda på borr och skruv. Försöker hitta en skruvmejsel, misslyckas med det och tar fram en matkniv istället. Borrar, skruvar och fäster upp en rullgardin.
14:00 APT (arbetsplatsträff).
16:00 Överrapportering till kvällspersonalen om vad som hänt under dagen och vad som inte hänt under helgen.
16:30 Slutar jobbet.
17:00 Träffar en papperslös och snackar om livet. Ger han en biljett till fredagens GAIS-match.
18:00 Handlar mat.
18:30 Börjar steka rårakor inför dagens middag som snart ska ätas.

Sköna ting

Inte alltid är livet tråkigt och inte alltid befinner man sig på sin arbetsplats, ibland är man hemma i sin kajuta och kan njuta lite av små sköna ting. Livet kan te sig såhära också:



Något för den hemmastadda. Och för den världsvana finns också godsaker att fingra på där i skeppshyllorna:



Den uppmärksamme märker såklart att någon skäggig typ redan skvalpat i sig innehållet med glupsk aptit, men det gör inget för det finns fler av samma sort på andra sidan bron. Kostar bara 15 spänn, directly imported from London, directly imported from India.

Uttråkad

Jag är uttråååkad. Ååååååh, det händer ingentiiiiiing!

Kanske har jag bara ett alldeles för kort tålamod, kanske jag borde tagga ner lite. Kanske det alltid är segt den första tiden på en ny arbetsplats innan man kommit in i arbetet, kanske jag borde skärpa mig och agera vuxen.

Jag borde vara nöjd över att jag har en arbetsplats och en lön och nog borde jag kunna tycka att det är spännande med nya uppgifter och nya människor. Jag borde helt enkelt inte ställa orimliga krav och jag borde nog inte klaga.

Men, jag är uttråkad. Jag är inte nöjd med att vara tvungen att byta arbetsplats. Jag är inte vuxen nog att nöja mig med detta och jag är helt orimligt otålig.

Rutinbyte

En syn som inte längre är Kaparns rutin.


Idag är sista dagen då Kapare Bo på daglig basis stretar på sitt trampfordon med, den på bilden så fint illustrerade, vinden i ansiktet. Dagen har kommit då kommunens omställningsprogram för verksamheter som är till för dess invånare verkställs och indragningar förvandlas från papperskrumelurer till verklighet. Inte längre får Kapare Bo kämpa förbi dessa flaggstänger som hånfullt viftat sina flaggsegel i vinden. Inte längre kommer morgonens, kvällens och nattens rutinfärder gå längs med älven och dess förbannade kastvindar. Inte längre kommer andfåddhet, ryggsvett och svordomskaskader prägla vardagens rutinmässiga förflyttanden.

Men det är inte med glädje Kapare Bo lämnar motvindsrutinen bakom sig. Det är med sorg i hjärtat han idag trampar denna sträcka på rutin för sista gången. För som så många visa sjömän före honom tidigare konstaterat så är lite motvind i ansiktet att föredra varje dag i veckan framför den minsta motvind i själen.