Att gå en vidareutbildning tillsammans med så kallat högutbildat folk skiljer sig inte nämnvärt från att befinna sig i ett gymnasieklassrum. Jag har de senaste två dagarna fått lära mig i konsten att föra ett motiverande samtal och då samtidigt fått glädjen att återupptäcka gamla mönster från skoltiden. En glädje som jag tidvis under dessa dagar omvandlat till ilska och förundran över människors sätt att agera på. Inte så mycket för de enstaka felaktigheter, floskler eller idiotier som kan hoppa ur munnen på folk (kanske inte ens när det är samma människa som står för alla dessa saker på en och samma gång och vid upprepade tillfällen). Utan mer för hur människor beter sig i studierummet i relation till sina medstudenter och till föreläsaren.
Här har vi människor som inom loppet av två sekunder glider ifrån ämnet och istället pratar om någonting som hänt på arbetsplatsen den senaste tiden (ilska). De som söker hela rummets bekräftelse genom att göra små instick med skämt i tid och otid (förundran). Människor som sitter längst fram och mumlar, för oss längre bak, ohörbara saker till föreläsaren (ilska).
Min förundran har dock mest riktats mot de få individer som hela tiden svarar på föreläsarens givna frågor. Sådana där frågor som bara har ett svar och som alla i rummet vet svaret på. Jag har alltid tyckt det varit pinsamt och till viss del under min värdighet att svara på sådana frågor. Jag är inte den personen som svarar på en fråga likt "Hur tror ni Roger reagerar när någon stulit hans nya bil- med glädje eller med ilska?". Men det finns alldeles uppenbart folk som hugger på de givna svaren varenda gång. Man skulle kunna tro att det beror på en ansvarskänsla inför resten av rummet, att man svarar för att inte föreläsaren ska behöva upprepa frågan och tycka att alla vi som är där verkar korkade. Eller för att föreläsaren inte ska tycka vi är ointresserade bara för att vi inte svarar på dessa nästan retoriska frågor, eftersom det skulle leda till dålig stämning. Men jag tror mest det är ett utslag av att vara bror Duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar