Årets första riktiga vårdag presenterar sig i detta nu. Det är inget som jag utnyttjar direkt. Min enda utomhusvistelse denna dag begränsar sig till då jag för ungefär en timme sedan knallade ned till affären för att handla Alvedon och hostmedicin. Den sistnämnda varan hade de dock inte. Antar att jag borde ha vetat att mataffärer inte säljer hostmedicin, men jag visste ju knappt att de sålde värktabletter fram till för ett par månader sedan. Jag har dålig koll på det medicinska helt enkelt.
Japp, jag är sjuk och har mer eller mindre varit så i en vecka nu. Det började förra lördagen med en lite smygande feber. Sedan höll febern i sig under två dygn. Dålig stil tycker jag. Men ännu sämre är att jag hann luras tro att jag blev frisk då febern lättade. Visserligen lite småförkyld, men inte värre än att jag kunde återgå till jobbet. Två arbetsdagar innebar att jag fullständigt tappade rösten och fick ont i halsen och fick ont i huvudet och fick hosta och fick feber igen, åtminstone nattetid.
Att inte kunna prata är så b det kan bli. Man har inte så mycket utbyte med andra människor och de har framför allt inte något utbyte av dig. Ibland försökte jag ändå säga något till min dotter, men det fick jag betala med riv i halsen och hostattacker.
Det var väldigt, väldigt längesedan jag var sjuk på det här sättet, med sjukskrivningar från jobbet och soffliggande i dagar. Kanske mitt övermod att dra till jobbet då febern försvann handlade om orutin? Jag klarade kanske inte av att läsa kroppens signaler. Oftast då jag känner att jag möjligen skulle kunna bli lite krasslig brukar jag ignorera och låtsas om det så lite som möjligt. Då brukar det gå över på en kväll. Det har varit en bra strategi för att inte drabbas av värre saker än lättare förkylning. Funkar dock inte mot indisk magsjuka, bör tilläggas. Och nu inte heller mot flunsa.
I exakt sju dygn lyckades Tore och Klara motstå mina baciller, men under natten som var sjuknade även de in. Så nu är vi krassliga allihop. Jag är förvisso på klar bättringsväg, men nu vet man ju aldrig hur detta slutar. Kommer jag dras ned i skiten igen? Det är inte omöjligt. Jag litar inte på mitt immunförsvar längre, det är drabbat av dåligt självförtroende. Och hur gör vi ifall Tore blir lika sjuk som jag var och inte kan ta hand om Klara själv? Får jag vabba då? Eller tar man föräldradagar? Eller fortsätter jag min sjukskrivning? Eller går jag till jobbet ändå och låtsas som ingenting?
När det kommer till sjukskrivningar är jag rätt dåligt påläst. Jag visste ju knappt vem jag skulle göra min första sjukanmälan till. Hur länge kan man vara sjuk utan läkarintyg? Jag vet ingenting ju... Bäst att alla är friska framöver.
(lycka till med barn på dagis)
Japp, jag är sjuk och har mer eller mindre varit så i en vecka nu. Det började förra lördagen med en lite smygande feber. Sedan höll febern i sig under två dygn. Dålig stil tycker jag. Men ännu sämre är att jag hann luras tro att jag blev frisk då febern lättade. Visserligen lite småförkyld, men inte värre än att jag kunde återgå till jobbet. Två arbetsdagar innebar att jag fullständigt tappade rösten och fick ont i halsen och fick ont i huvudet och fick hosta och fick feber igen, åtminstone nattetid.
Att inte kunna prata är så b det kan bli. Man har inte så mycket utbyte med andra människor och de har framför allt inte något utbyte av dig. Ibland försökte jag ändå säga något till min dotter, men det fick jag betala med riv i halsen och hostattacker.
Det var väldigt, väldigt längesedan jag var sjuk på det här sättet, med sjukskrivningar från jobbet och soffliggande i dagar. Kanske mitt övermod att dra till jobbet då febern försvann handlade om orutin? Jag klarade kanske inte av att läsa kroppens signaler. Oftast då jag känner att jag möjligen skulle kunna bli lite krasslig brukar jag ignorera och låtsas om det så lite som möjligt. Då brukar det gå över på en kväll. Det har varit en bra strategi för att inte drabbas av värre saker än lättare förkylning. Funkar dock inte mot indisk magsjuka, bör tilläggas. Och nu inte heller mot flunsa.
I exakt sju dygn lyckades Tore och Klara motstå mina baciller, men under natten som var sjuknade även de in. Så nu är vi krassliga allihop. Jag är förvisso på klar bättringsväg, men nu vet man ju aldrig hur detta slutar. Kommer jag dras ned i skiten igen? Det är inte omöjligt. Jag litar inte på mitt immunförsvar längre, det är drabbat av dåligt självförtroende. Och hur gör vi ifall Tore blir lika sjuk som jag var och inte kan ta hand om Klara själv? Får jag vabba då? Eller tar man föräldradagar? Eller fortsätter jag min sjukskrivning? Eller går jag till jobbet ändå och låtsas som ingenting?
När det kommer till sjukskrivningar är jag rätt dåligt påläst. Jag visste ju knappt vem jag skulle göra min första sjukanmälan till. Hur länge kan man vara sjuk utan läkarintyg? Jag vet ingenting ju... Bäst att alla är friska framöver.
(lycka till med barn på dagis)
