Något senare under helgen

Vissa dagar börjar alltid alldeles för tidigt med ett elakt tryck som tvingar mig upp på fötter, hela långa vägen ända till soffan. Där ligger jag sedan och är lättmottaglig för alla intryck, samtidigt som kroppen inte alls är beredd på ytterligare förflyttningar. Så det får bli TV. Först är där ett reportage om clowner vilka roar barn i flyktingläger som bryter sönder hela mitt cyniska jag och gör mina ögon fuktiga, på det där ”ååh guud så fiiint”-sättet, när barnen skrattar så de kiknar. Sedan ligger jag där ett tag och blir sentimental över alla fina saker som ändå händer här i världen. Hela mitt inre stormar av stora känslor som måste få ett utlopp, men som samtidigt är för stora för att kunnas ge ett tillräckligt utlopp. Jag har helt enkelt en kemisk söndag, fast på lördag.

Sedan dyker E-type upp i rutan och han och Lasse B snackar om irländska gatuhundar som farit illa och som den gode eurotechnosångaren nu hjälper till ett nytt och bättre liv i Sverige. Ingen hjärtefråga för Kaparn direkt, istället tänker jag lite irriterat på alla ungar jag såg lite tidigare på TV och undrar vem som tar hand om dem. Vilket får mig att tänka på Madonna och det lyfter ju inte humöret direkt. Men eftersom jag är på ett mosigt humör så förlåter jag E-type och köper hans prat om att alla borde göra goda saker eftersom de handlingar en människa gör alltid reflekteras tillbaka. Han lägger ut texten kring människors potentiella godhet som livsåskådning. Inga ögon som fuktas, men jag börjar långsamt tänka att den gubben kanske inte är så dum ändå trots sina vikingar. Men… så påbörjar han en utläggning om hur elak han tycker dagspressen är när de hoppar på hans person efter att han varit på strippklubb i fem minuter. Och blablabla för att sedan avsluta allt med att han gärna återvänder till nämnda strippklubb (för det är ju inte en porrklubb). Här någonstans upphör min emotionella, kemiska söndag på en lördag, för att ersättas av lite hederligt förakt. Hur var det med de goda gärningarna mr vikingtönt? Jag hoppas innerligen några mindre snygga snubbar med stora halskedjor och vältränade biceps kidnappar dig, låser in dig ett tag på ett rum någonstans i ett för dig okänt land. Att de sedan slår dig i ansiktet med öppen hand och knullar dig i både röv och mun, för att senare slänga upp dig på en scen där du får dansa med särade ben inför onanerande mäns lustna blickar. Det är ju uppenbarligen vad du förtjänar enligt din egen livsfilosofi och inte en hundmatskål i hela världen kan dölja det faktum att du är en hycklare.

- Gött å va tillbaks i sitt gamla vanliga cyniska jag igen! Resten av helgen, här kommer jag!

Digitalt robberi

Igår bestämde jag mig för att ha en egenkväll framför en spelfilm på TV-burken istället för att jaga den odefinierbara känslan att vara där det händer ute på stadens krogar. Med raska kliv stegade jag ner till den lokala uthyrningsbutiken, eftersom det där med nedladdningar inte har slagit rot hos mig ännu, och hittade efter bara en ynka minut det perfekta valet: Gods and generals. Äntligen skulle jag få chansen att se detta fyra timmars epos kring det amerikanska inbördeskriget, uppföljaren till den eminenta Gettysburg. Glatt halvsprang jag hemåt mycket nöjd med mitt val, men också dubbelt glad över att det gick så fort i butiken eftersom jag avskyr att stå och vela framför filmhyllorna och inte riktigt komma på vad man är sugen på att se. Det lutade helt enkelt mer och mer åt att bli den perfekta fredagskvällen inte minst med tanke på att videobutiken saluförde grillchips i 100 grams påsar, vilket måste vara den ultimata storleken - inte för lite för att bli besviken och inte för mycket för att bli fetmätt (och besviken). Yes! Here we go!

Mycket riktigt började allt som sig bör med muskedunder, bajonetter, fanor och krutrök. Slitna soldater blev offrade av korkade generaler genom cyniska framryckningar på slagfältet, de dog som flugor kort och gott. Blod och förödelse, ära och förtvivlan i en fin blandning med viktiga män i skägg som talade likt citatmaskiner. För vem kan tro något annat än att general Lee aldrig uttalade några som helst onödiga ord under sin tid som soldat? Hemma gick kvinnfolket och oroade sig i juletid utan frid i sina stora herrgårdar och visst dök där upp en slav som vunnit sin frihet tack vare det goda irländska kompaniet från nord och som bodde kvar i herrefolkets övergivna palats. Filmen hade allt, förutom ett tydligt klassperspektiv, och jag njöt i fulla drag… men då hackade det till, en gång, två gånger. Det går nog över skulle jag gissa, men inte, där stannade hela filmen upp och blev till små plottriga fält över hela rutan. Stop. DVD-skivan slutar snurra och jag kan ingenting göra åt saken förutom att slå näven i bordet. Verdammt! Det var bättre förr på den gamla fina videons tid, en vhs-film som krånglar tar man ur apparaten, spänner åt den i rullarna, sätter i igen och tittar vidare. De måste ha längre livstid än en DVD och de är definitivt betydligt mindre känsliga för omild behandling. Så jag gick runt i rummet och svor över den nya teknikens ofullständighet i säkert en halvtimme innan jag lyckades lugna ner mig något. Fredagskvällen förstörd på grund av dålig teknik, precis som ett inlägg i farten av Kennet Gustafsson, är inte roligt. Vorsprung durch technik mitt arsle.

Fast mitt i bedrövelsen slog det mig att jag förbannat tekniken i onödan för det är ju budbäraren av tekniken som är boven i dramat. I fortsättningen ska jag satsa mer på att ladda ner de filmer jag vill se så slipper den digitala tekniken ta omvägen kring en plastskiva och kassaapparaten hos en månglare. Dessutom känns det lite som att sno från de rika. Jippi!

Manlighet

En vän till mig lämnade kvar sin emenenta inköpslista på mitt köksbord. Jag måste säga att jag är djupt imponerad av dess enkelhet, här slösas inte på informationen direkt. Inget knussel. Jag tycker nog att det är ett i allra högsta grad manligt drag att inte skriva mer än behövligt och att dessutom behöva en inköpslista för sju ynka varor.. fast det kanske mest tyder på ett bakfullt beteende, vilket ju också inköpet av pizzan indikerar. Men nog är innehållet ett typiskt manligt sådant. Alla varor är i princip fristående för varandra förutom ägg och smör, som jag misstänker ska bli stekta ägg till frukost, och den enda egentliga måltidsvaran är nämnda pizza. In i micron bara. Här ska inte läggas tid på matlagning, det får vänta tills på fredag då grillen ska tändas och då jävlar ska hela gänget bli imponerade av den chiliheta marinaden som köttbiten badats i och den perfekta glöden på kolet. Men fy fan för att lägga tid på matlagning en vanlig risig tisdag när ingen tittar på. Sånt får morsan hålla på med.

Kaffet tillhör frukosten såklart och sammantaget ger det en väldigt manlig frukost: stekt ägg med kaffe, nästan lika hårt som Breakfast for champions (kaffe och cigg). Gärna två koppar riktigt starkt mörkrostat kaffe såklart och samtidigt en stilla fundering över varför det pratas om kaffekärringar när alla vet att det är drycken te som skiljer bruden från grabben. Rätta mig gärna om jag har fel men inte kan en muskelsnubbe komma undan med att beställa in en kopp te, knappt ens kaffe med mjölk i. Och inte är det speciellt vanlig att flickor trycker i sig smör med kolestorol till frukost, knappt någon jag känner i alla fall.

Halstabletter hör oftast ihop med taskig andedräkt eller rosslig hals, vilket kan antyda att vederbörande faktiskt var ute på partaj och drog i sig en och annan cigg. Kanske bäst att spara halsen och konsumera snus idag? Eller så hör allt samman med en slarvig knegardag, med Billys som medhavd lunchlåda. Det är så där lagom osunt alltihop så att det passar en lagom trist dag på jobbet, som kryddas upp med lite melon på kvällen. Det sistnämnda är den vara på listan som inte helt stämmer in på min tes om manlighet. Kanske undantaget som bekräftar regeln? Kanske ett försök att bli mer hälsomedveten? Eller kanske ett försök att impa på en tjej?

Jag vet inte om mitt resonemang håller för en närmare granskning, men försöker jag tänka att listan sitter i handen på någon kvinnlig bekant i mataffären så har jag väldigt svårt föreställa mig det. Inte ens hos de som snusar. Det korthuggna är ett typiskt manligt drag, lika typiskt som tjôtsnubben som inte låter någon annan komma till tals, aldrig någonsin.

Vorsprung durch technik

Denna sommar inser jag att utvecklingen har sprungit förbi mig med hästlängder i och med all denna nya maskinpark som jag uppmärksammat att folk har med sig ut till parkhänget. Vid min första rejäla parkvistelse som sammanförde både gott folk, pizza och sprit hade en av deltagarna tagit med sig sin bärbara dator fulladdad med musik. Detta föranledde att jag gick hem sent om natten djupt imponerad av världens oändliga möjligheter, ty en annan lever ju kvar i den tid som innebar en bandare i mono och upptuggade blandband i massor. Något reaktionärt konstaterade jag dock nöjt att en dators batterier inte höll lika länge som klassiska batterier. Men vid mitt nästa parkbesök redan kvällen efter, som också innehöll gott folk och sprit, men med grillning på schemat, trixade arrangören fram en mp3-spelare och små små högtalare med fint ljud. Samt ett batteri som höll hela vägen in i väggen. Och ja.. jag är medveten om att detta inte är nya leksaker för året utan har funnits tillgängliga för alla som haft koll hur länge som helst, men i mitt liv är det nya grejer. Fast mest handlar det om att för alla andra verkar det självklart med dessa apparaturer medan jag instinktivt i ryggmärgen tänker "aah...dags att plocka fram bandarn". Sommaren är liksom förknippad med batterisvaj. Den uppmärksamme har förstås uppmärksammat att jag missat hela epoken med bärbar cd-spelare och det kan man raljera över bäst man vill. Jag hänger helt enkelt inte med i svängarna, inget försprång genom tekniken här inte. Snarare nedtryckt av tekniken.

Åt helvete

Vill bara lite kort uttrycka mitt missnöje över att allt är på väg käpprätt åt helvete. Hela skutan som kallas samhälle, liv eller framtid styr mot en nyliberal ordning som stavas EU och jag vill bara spy. Det socialdemokratiska arbetarpartiet sålde ut hela arbetarrörelsen på ett bräde under förevändningen att vi kan påverka resten av företagseuropa lika mycket som de påverkar oss.. men oj! vi ska bara införa en inflationsdämpande politik först som offrar knegare på löpande band och hoppsan! vi måste visst samordna våra offentliga utgifter till en lägre nivå så då skär vi väl av lite här och privatiserar. Mmmm det är ingen fara på taket, vi förstärker bara det klassamhälle vi påstår oss verka emot. Idioter. Och nu har vi moderater i regeringsställning. Hur gick det till? Vad hände egentligen i höstas? Nog för att sossarna sålt sig och folk blir förbannade, men inte skiter man väl på sig och röstar blått för det? Jisses, sorgligt nog är en majoritet av den svenska befolkningen idioter. Som stilig socialist tappar jag lätt tron på förändringar till det ljuvliga samhälle jag varje dag drömmer om där ett värdigt liv för alla ingår i de mänskliga rättigheterna. Eller snarare: jag tappar tron på att jag verkligen önskar alla människor denna glädje, alla dessa som röstar för att folk ska ligga i rännstenen bara det inte är de själva. Ni förtjänar egentligen inte socialismen.

Trött

Vet inte vad det är men det känns som om alla jävlar håller på att bli småborgerliga. Kanske är det åldern som tar ut sin rätt, kanske moderaternas valseger spelar in, kanske är det för att folk runt omkring mig börjat tjäna pengar. Men åldern är ju inte kronologisk mer än i statistiken så det duger inte som ensam förklaring och vad gäller högerregeringen så är ju inga jag känner tillräckligt korkade för att påverkas av deras ideér. Nä, det är i så fall sossarnas påverkan som gjort folk borgerliga och det kan man ju förstå. Inkomstsambandet är något tydligare om än inte heltäckande, fast i kombination med akademiska utbildningar och dess socialisationsprocesser så börjar vi närma oss något.

Vet inte men jag tror det högersamhälle som styrt våra liv under åtminstone de senaste tjugo åren tvingar in folk i mallen. Som utbildad akademiker-medelklass är det ju viktigt med rätt sorts olivolja, herregud det finns ju en äcklig butik i Göteborgs pleasantville som bygger på det temat (strax intill butiken med alla gulliga hjärtan), och att kunna beställa kaffe på flytande italienska. Kan man dessa saker är det fritt fram att gå omkring och malla sig och låtsas som om man inte hårdpluggat lokalblaskans hemska helgbilaga och dagens samhälle går ju ut på att kunna vara en sån som kan malla sig. Bostad fixas lättast genom ett frejdigt lån och villaägande föräldrars borgenärskap och vips! så följde man lydigt vad de sa och medverkade i nedmonteringen av allmännyttan. Olivgröna väggar i köket, månne?

Vet inte men kanske är det så att människor tenderar att bli sina föräldrars liv, att man helt enkelt slutat tycka de är reaktionärer och tråkiga. Hur går sånt till egentligen? Jag menar inte att man bör tycka illa om sina föräldrar, utan snarare att man bör hitta på något eget. Det blir roligare då, jag lovar.

Vet inte riktigt men jag börjar bli ordentligt trött på att bevittna hur människor långsamt kryper in det borgerliga samhällets förgyllda skal för att slicka gräddsåsen runt mungiporna medan, fortfarande, de allra flesta människor tvingas leva på knä ute i marginalen. Låt mig för guds skull aldrig bli så trött att jag också hamnar innanför skalet.

Vårskola

Så då drar kanske våren igång efter att tjuvat ett tag och sedan glömt bort sig ett litet tag till. Det är bara så att de flesta har gått omkring så länge i skiten nu att de glömt bort hur man ska bete sig när vårsolen är sådär nästan varm. Hur ska vi göra? ekar det bland husknutarna. Eller så är det att folk inte ställer sig den frågan som är den felande länken till det vi kallar för vårkänslor. Ett tips är att inte gå i spännalinne det första man gör, fast å andra sidan är det skönt att redan tidigt på säsongen kunna sortera bort praktarslena... så av med tröjorna! Andra problem jag upptäckt är hur lätt det är att glömma bort att man ska boka in, och inte boka upp, kvällarna och dagarna då Atleterna äntrar det gröna gräset. Häromdagen begicks just det misstaget (får skylla på regnet som fördunklade våren och att det var tråkigaste möjliga motstånd).. Glömde också hur man ska göra för att sitta avslappnat på uteservering och dricka kaffe när ingen ser på.. och hur svårt det är att känna igen folk som bytt ut halsduken mot solglasögon.. och ser de mig? Jag har fyra gånger i år glömt bort hur man gör för att undvika glaskross då man cyklar.. har dock finslipat mina lagningskunskaper, men just det momentet känns väldigt mycket vinter. Själva känslan alltså. Har också upptäckt att jag glömt bort hur jag ska fördriva tiden när det inte längre är mörkt ute och jag legitimt kan knäppa på TVn redan tidig kväll. Nä, nu ska man leka utelekar, fast utan att sitta ned (dvs folköl på burk på Masthuggsberget), för då fryser man arslet av sig.
Jag behöver verkligen gå i vårskola.
Kanske är det för att undvika alla misstag som Kapare Bo flyr till Istanbul för rövartåg och banaliteter. Eller så är det för att jag söker äventyret och något som är mer spännande än att vara rädd för att stöta på just den där människan och just nu, mitt här på Allmänna vägen.