Nya identiteten

Uppenbarligen har man fått sig en ny identitet. Den som bilägare. Jag väljer att omfamna det hela. Jag har fått ett brev:

 
Men varför ett kuvert i rosa? Tror de att jag är någon jävla kärring eller? Jag är man. Jag kör en Ford. Det är ett stort schabrak som kräver sin karl att ratta. Att äga bil är manligt. Det är så min nya identitet ser ut. Punkt. 

(eller borde jag skriva pungt?)

 

Snubbar som spekulerar

Det finns så jävla mycket att vara förbannad över så att man blir förbannad! Att gamla riksdagsledamöter sitter och plockar ut arvode flera år efter att de lämnat Riksdagen är en sådan sak. Uppgiften att Gudrun Schyman är en av dem och att hon plockade ut 244 000 kr förra året på detta sätt gör mig i och för sig mest ledsen. Lev som du lär för helvete!

Annars har jag knappt tid och ork att lyfta blicken över min egen horisont nu för tiden. Ännu mindre att formulera och specificera allt jag är förbannad över. Jag har trots allt just lämnat skengraviditetsvecka 28 och trätt in i skengraviditetsvecka 29. Då har man inte mycket annat än sin skengraviditet i huvudet och allt man har att berätta är saker som relaterar till denna skengraviditet.

Då du är skengravid eller gravid eller bara på väg att få barn så erbjuds du att delta i en föräldragrupp som sätts samman av mödravårdscentralen. Jag och Tore har varit med i en sådan tillsammans med andra hetro-par. Senaste träffen blev vi uppdelade i könsbestämda grupper för att diskutera tankar och frågor kring detta med att bli förälder. Detta utifrån några givna frågor såsom "Vilken blir den största omställningen när barnet har kommit?"; "Hur påverkar föräldraskapet samlivet?"; "Hur tror ni man kan må som nybliven förälder?" och "Hur blir relationen till era egna föräldrar som blir mor- eller farföräldrar?" Diskussionen mellan mig och de andra männen blev välartikulerad, polerad och överraskande snubbig.

Jag skulle påstå att de andra männen anses vara så kallade goda och mjuka män. De skulle nog själva beskriva sig som jämställda män, särskilt snubben som är utbildad pedagog. Han sitter inne på alla akademiska medelklasspoäng man kan tänka sig. Typisk självklar kille det där. 

De andra männen nådde snabbt konsensus i hur viktigt det är att försvara sin egen tid som par gentemot barnet. Tydligen utgör ett nyfött barn ett allvarligt hot mot kärleksrelationen. Männens största skräck är att hamna i skymundan för kvinnans uppmärksamhet, att inte bli sedda. Den som oroade sig mest för detta var den mjuka, goda pedagogen. Han höll inte med om mitt försynta påpekande att man kanske kommer ha större lust att ägna sig åt barnet än att få några timmar på tu man hand med sin käraste. Även som man. Det är så jävla snubbigt att sitta och prata om "ledig tid" inför det faktum att man ska bli förälder. Tur det inte är med honom jag är skengravid i alla fall.

Sedan var det visst läskigt med osäkerheten kring när man skulle få komma till igen. Helt otroliga bekymmer vi män bär på. Jag tycker mig kunna läsa in att den där lediga tiden tillsammans med sin partner troligen bör utläsas f-ö-r-s-p-e-l. Den individuella friheten är såklart viktigare att diskutera än hur samlivet bäst utvecklas utifrån allas bästa, det vill säga föräldrar och barn. Den egna rädslan för att bli förminskad till enbart pappa, och inte som den fantastiska älskaren eller den centrala personen i relationen, förhindrade en fruktbar och vettig diskussion. 

Men relationen gentemot ens egna och partnerns föräldrar och övrig omgivning skulle absolut inte bli något problematiskt bara man är tydlig. Bara man talar om hur man vill ha det så finns det inget som tyder på att dessa relationer skulle kunna bli komplicerade. Andras förväntningar kan uppenbarligen aldrig omvandlas till besvikelser ifall man bara är tydlig från början. Har man bara sagt det så... Ganska så snubbigt resonemang även det. Personligen räds jag att såväl föräldrar som svärföräldrar kommer tillåta sig att ha åsikter om hur och varför jag ska agera på ett visst sätt. Hoppas jag har fel, för jag orkar verkligen inte med en sådan kamp. Och jag tänker inte lägga mig (så då måste jag ju ta fighten).


Så, det jag är rädd för ser inte de andra snubbarna som ett problem och det jag tycker ska bli en spännande process är de istället rädda för. Män alltså- konstiga varelser de där.


P.S. Att ha ett årskort till GAIS hemmamatcher kan inte anses vara snubbigt. D.S

Rom hör la julen till, eller?

"Asså, tullar du inte lite väl friskt på dina romflaskor Kaparn?"

"Skepp o hoj! Jag får dricka som jag vill!"

"Jo men, det är ju bara måndag idag. Du ska väl upp tidigt och jobba i morgon?"

"För bövelen! Unna mig ett glas. Dessutom jobbar vi kapare som bäst med rom i kroppen."

"Fast har du inte hört talas om att den som spar han har?"

"Hoppa och skit, landkrabba! Tar det slut köper jag nya flaskor... eller jag menar:
Röööövar till mig nya flaskor."

En rörelse

En gång är ingen gång, två gånger är en vana. En beställning är ett utslag av gubbighet, två är en gubigghetsrörelse. Nu ska jag väl egentligen inte haka upp mig för mycket på det här med att förvandlas till en äldre version av sig själv. Jag trivs med att bli äldre på så många fler plan än vad jag tycker det är besvärligt. Jag passar i alla åldrar. Det är bara ibland jag blir fundersam, som då jag upptäcker att en tillsvidareanställning med hyfsad lön gör att man både har råd och funderar på att köpa gore-tex skor istället för sneakers eller ett vattentätt regnställ istället för en snygg jacka som verkar kunna stå pall för lite regn. Kvalitet framför skönhet när det tidigare alltid varit tvärtom.

Att beställa hem dyr rom istället för att köpa den billigaste varianten är mer ett uttryck för god inkomst än ett utslag av ålder. Ett ämne för en klassanalys. Eller kanske genusanalys.

Fan, det blev ju inte muntrare när jag börja tänka så... Vi kör på den här istället:

Jag har påbörjat en ny rörelse hos mig själv. Den goda smakens rörelse. Öppen för alla som gillar välsmakande drycker och som samtidigt hyser en rädsla för att uppfattas som gubbe, snubbe, snobb eller övre medelklass. Här är i alla fall del två i min rörelse:

599 kronors flaskan i förgrunden och 499 kr flaskan i bakgrunden. Radion som skymtar till höger i bilden kostade i alla fall bara 79 kr.

Töööönt!

Idag på jobbet kom det fram att en kollega älskar Per Mobergs matlagningsprogram och att en annan kollegas bror lagar allt som Moberg lagar. Detta kom fram efter det att jag sagt att jag tycker Moberg är den töntigaste jävla maschosnubbe jag vet. Jag sa att jag hatar den teatraliska och pretantiösa löjden. Ibland kanske man tjänar lite på att inte gå ut så hårt.

Men, allvarligt. Kolla lite på klippet här nedan. Se hur fräckt han slänger sig med köksredskapen och hur ballt han pratar. Värre ändå är när han åker till Afrika för att skjuta vilt. Jag såg någon minut på ett avsnitt när han gjorde det. Herregud, han är en sån jävla töööööönt!

Jag tror han har ett spett i röven.

Gubbpoäng

Det kom ett sms till mig idag, med ett meddelande som skrek gubbighet. Det spelar ingen roll vad det är för vara jag beställt. Att handla ur Systembolagets beställningssortiment är gubbigt.

Lägg gärna märke till hur snyggt nött min telefon är.

Skulle det föras statistik på vilka som beställer alkohol ur Systembolagets beställningssortiment är jag övertygad om att en förkrossande majoritet är män över 30 år. Egentligen tror jag nog att de flesta är åtminstone 35 år, men jag drar ned åldersstrecket lite eftersom det mig ovetandes kan vara trendigt hos ungdomen med beställningsvaror från Systemet. Folk verkar (förlåt: män verkar) ju bli snobbar i allt yngre åldrar nu för tiden.

Väl i butiken träffade jag en vän som sa att det händer att hennes mamma beställer hem viner från Systemet, så då är det i alla fall inte bara gubbar som gör det. Tur det, för annars hade jag bara kunnat försvara mig med att det inte var whisky eller öl från något obskyrt bryggeri jag beställt. Det hade varit hur gubbsnobbigt som helst ju. Istället är rom för 499 kronor som nu står välplacerad bredvid min jordglob:

Lookin fine

Var och en gör ju motstånd på sitt sätt. Enklaste sättet att göra motstånd på är att göra som andra fast bara lite annorlunda. Så gör jag. Sedan häller jag upp, innan jag häller i:

Vid det här momentet raseras allt mitt motstånd, all min motståndskultur. Jag vacklar till lite och börjar undra hur man egentligen ska avnjuta mörk rom på bästa sätt. Ska det drickas rumstempererat eller med is eller ska man ha i en skvätt vatten, så som det sägs att maltwhisky bäst avnjutes? Jag googlar såklart reda på fakta och hittar en sida som verkar perfekt för ändamålet. Där får jag även reda på att många föredrar att dricka rom ur cognacglas för smakens skull. Jag får också reda på att jag är en gubbe. Trots mitt rebelliska dryckesval så är hela grejen, hela proceduren, ett utslag av gubbighet. Crap.

För övrigt är den för jävla god, nästan lika god som den Sailorboy trugade i Kaparn i somras. Så den är värd förnedringen av inhysta gubbpoäng.

Riktiga karlar

Bild: Eva Karlsson

15-åring sköt jättebjörn

15-årige Filip Wikner från Hornmyr utanför Lycksele har skjutit sin första björn. Med ett välriktat skott fälldes den stora björnen som vägde 210 kilo.

Ibland påminns man av de gamla idealen i de stora medierna. Det har det senaste dygnet varit ett jävla tjat om denna snorunge eftersom han sköt en björn. Och inte bara det att han var utrustad med ett gevär som var laddat med dödande kulor vilka fällde björnen. Nä, han dödade en stor björn också, nej förlåt, en jättebjörn. Och dessutom med ett välriktat skott. Han kanske är snubben som Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar letar så febrilt efter i deras önskan om en riktig man att ersätta dagens kaffe latte-mesar med. Eller personifierar han den typ av man som alla manliga redaktionschefer önskar de hade varit? Back to basic, inga mesiga högskolepoäng, inga kostymer och ingen jävla latte macchiato med extra mjölk. Inget meseri. För nog är det efter detta dygns första sidor på tidningar och inslag på tv-nyheter uppenbart att en riktig karl, oavsett ålder, skjuter björn. Helst jättebjörnar.

Det var ju trots allt nästan tio år sedan allas vår Janne sköt en mycket stor isbjörn och gaggade på om vårt självklara arv från urtidsmänniskan. Läs hans gamla hjältekrönika, mycket roligare blir det knappast...

Manlighet

En vän till mig lämnade kvar sin emenenta inköpslista på mitt köksbord. Jag måste säga att jag är djupt imponerad av dess enkelhet, här slösas inte på informationen direkt. Inget knussel. Jag tycker nog att det är ett i allra högsta grad manligt drag att inte skriva mer än behövligt och att dessutom behöva en inköpslista för sju ynka varor.. fast det kanske mest tyder på ett bakfullt beteende, vilket ju också inköpet av pizzan indikerar. Men nog är innehållet ett typiskt manligt sådant. Alla varor är i princip fristående för varandra förutom ägg och smör, som jag misstänker ska bli stekta ägg till frukost, och den enda egentliga måltidsvaran är nämnda pizza. In i micron bara. Här ska inte läggas tid på matlagning, det får vänta tills på fredag då grillen ska tändas och då jävlar ska hela gänget bli imponerade av den chiliheta marinaden som köttbiten badats i och den perfekta glöden på kolet. Men fy fan för att lägga tid på matlagning en vanlig risig tisdag när ingen tittar på. Sånt får morsan hålla på med.

Kaffet tillhör frukosten såklart och sammantaget ger det en väldigt manlig frukost: stekt ägg med kaffe, nästan lika hårt som Breakfast for champions (kaffe och cigg). Gärna två koppar riktigt starkt mörkrostat kaffe såklart och samtidigt en stilla fundering över varför det pratas om kaffekärringar när alla vet att det är drycken te som skiljer bruden från grabben. Rätta mig gärna om jag har fel men inte kan en muskelsnubbe komma undan med att beställa in en kopp te, knappt ens kaffe med mjölk i. Och inte är det speciellt vanlig att flickor trycker i sig smör med kolestorol till frukost, knappt någon jag känner i alla fall.

Halstabletter hör oftast ihop med taskig andedräkt eller rosslig hals, vilket kan antyda att vederbörande faktiskt var ute på partaj och drog i sig en och annan cigg. Kanske bäst att spara halsen och konsumera snus idag? Eller så hör allt samman med en slarvig knegardag, med Billys som medhavd lunchlåda. Det är så där lagom osunt alltihop så att det passar en lagom trist dag på jobbet, som kryddas upp med lite melon på kvällen. Det sistnämnda är den vara på listan som inte helt stämmer in på min tes om manlighet. Kanske undantaget som bekräftar regeln? Kanske ett försök att bli mer hälsomedveten? Eller kanske ett försök att impa på en tjej?

Jag vet inte om mitt resonemang håller för en närmare granskning, men försöker jag tänka att listan sitter i handen på någon kvinnlig bekant i mataffären så har jag väldigt svårt föreställa mig det. Inte ens hos de som snusar. Det korthuggna är ett typiskt manligt drag, lika typiskt som tjôtsnubben som inte låter någon annan komma till tals, aldrig någonsin.