Kaffe

Visst är det fint att ibland bryta sina vanemönster så där lite lagom. Som igår, istället för att i vanlig ordning åka hem för att sedemera sova i sin egna säng drog Kaparn till ett annat krypin för att sova där. Bara för att det verkade mer skoj i stunden. Kaparn fick film, en upplevelse av att befinna sig inomhus i annan stadsdel och sömn i soffa. Inte som vanligt direkt.

Sedan kom morgonen dragandes med en värd som redan för länge sedan lämnat hemmet för att jobba och med möjligheten att hiva lite skivstång. Morgonen bjöd dock inte på den självklara koppen kaffe. Det är sannerligen nackdelen att leka med rutinerna, man kan råka ut för ett rejält bakslag. Detta hade jag ju dessutom kunnat förutse och förebygga (åtminstone mentalt), men nu stod jag där med ett fett sug och brusten förhoppning. Jag blev besviken och nedstämd och medvetenheten om att jag borde varit medveten om kaffets frånavaro gjorde hela upplevelsen mycket värre.

Det fick bli att ta en vagn hemåt för att kompensera morgonens fadäs. Men nu är det ju en gång för alla så att en missad morgonkopp inte kan repareras av en stadig eftermiddagskaffe. Det blir bättre men inte lika bra. Trots den annalkande huvudledan gick det att tänka lite under spårvagnsfärden och jag kom på att det är den vuxne människans rutiner som gör samme människa konservativ. Man fixar inte längre spontanitet och oplanerade skeenden.