En i omfång ständigt ökande paradox i mitt liv är den om viljan att läsa böcker och möjligheten att förverkliga denna vilja. Jag tycker det blir mindre och mindre tid över till att flyta bort från vardagen för att istället läsa en bok. Just nu läser jag med stor glädje Antony Beevors bok om spanska inbördeskriget samtidigt som jag då och då bläddrar i antologin Hemlös- med egna ord. Parallellt med dessa båda böcker håller jag på med en bok som heter Bittert arv och är skriven av Kiran Desai.
Att jag dribblar runt med tre olika böcker samtidigt är ett resultat av ytterligare en komponent i paradoxen, jag har utvecklat ett kasst tålamod. För även om boken om spanska inbördeskriget är intressant är den också rigoröst detaljerad, vilket gör att själva storyn blir något uppstyltad och därmed också tappar fart. Och jag vill ju vidare, har inte tid att stå still. Så då börjar jag läsa en bok till eftersom suget blir så stort efter någon form av förändring. Effekten blir såklart att jag sitter inne med två böcker som ingen av dem rör sig framåt eftersom de blockerar varandra. Så, då är det bäst jag börjar med en till... Påminner inte så lite om Göteborgs satsning på spårvagn och biltrafik samtidigt, på samma gator.
Värre ändå blir det när jag inte kan låta bli att införskaffa nya böcker som nu står i hyllan och verkar bra mycket roligare än de jag för tillället läser. Inte för att Bittert arv är dålig, tvärtom, men jag vill ännu hellre läsa indienskildringar i boken Shantaram. Och inte för att jag inte kommer fortsätta läsa Beevors bok med behållning, det är bara det att jag är mer sugen på Spanien 1931-1937. Revolution och kontrarevolution av Felix Morrow. Och jag vill ju hugga tänderna i Stig Dagerman, PO Enquist, Haruki Murakami, John Pilger (den gamle räven) och Papakongos bok om partisaner i Grekland, Krigaren och stjärnan, också. På kö där hemma finns även verk av Rushdie, Orhan Pamuk och Zadie Smith. Jag är dessutom fullständigt övertygad om att ifall jag bara tänker efter finns det ännu mer böcker som vill ställa sig i kön.
Då jag studerade på universitetet tänkte jag att så fort jag slutar bli tvingad slösa energi på tråkig kurslitteratur kommer jag äntligen kunna lägga tid på skönlitteratur. Men nu, när jag jobbar, så upplever jag det som att det finns ännu mindre tid och ännu mindre energi för läsning. Jag orkar ju knappt läsa två sidors artiklar i diverse tidningar. Overload, säger hjärnan, och drar otåligt i pekfinger och tumme för att bläddra vidare mot sista sidan i tidningen. Med en bok i handen säger hjärnan istället fucking jävla overload och slår av koncentrationskapaciteten vilket antingen resulterar i en sömnattack eller tv-tittande. Jag vill, men orkar helt enkelt inte. Jag vill, men kan inte, sitta still och kön med bra böcker- den bara växer.
Att jag dribblar runt med tre olika böcker samtidigt är ett resultat av ytterligare en komponent i paradoxen, jag har utvecklat ett kasst tålamod. För även om boken om spanska inbördeskriget är intressant är den också rigoröst detaljerad, vilket gör att själva storyn blir något uppstyltad och därmed också tappar fart. Och jag vill ju vidare, har inte tid att stå still. Så då börjar jag läsa en bok till eftersom suget blir så stort efter någon form av förändring. Effekten blir såklart att jag sitter inne med två böcker som ingen av dem rör sig framåt eftersom de blockerar varandra. Så, då är det bäst jag börjar med en till... Påminner inte så lite om Göteborgs satsning på spårvagn och biltrafik samtidigt, på samma gator.
Värre ändå blir det när jag inte kan låta bli att införskaffa nya böcker som nu står i hyllan och verkar bra mycket roligare än de jag för tillället läser. Inte för att Bittert arv är dålig, tvärtom, men jag vill ännu hellre läsa indienskildringar i boken Shantaram. Och inte för att jag inte kommer fortsätta läsa Beevors bok med behållning, det är bara det att jag är mer sugen på Spanien 1931-1937. Revolution och kontrarevolution av Felix Morrow. Och jag vill ju hugga tänderna i Stig Dagerman, PO Enquist, Haruki Murakami, John Pilger (den gamle räven) och Papakongos bok om partisaner i Grekland, Krigaren och stjärnan, också. På kö där hemma finns även verk av Rushdie, Orhan Pamuk och Zadie Smith. Jag är dessutom fullständigt övertygad om att ifall jag bara tänker efter finns det ännu mer böcker som vill ställa sig i kön.
Då jag studerade på universitetet tänkte jag att så fort jag slutar bli tvingad slösa energi på tråkig kurslitteratur kommer jag äntligen kunna lägga tid på skönlitteratur. Men nu, när jag jobbar, så upplever jag det som att det finns ännu mindre tid och ännu mindre energi för läsning. Jag orkar ju knappt läsa två sidors artiklar i diverse tidningar. Overload, säger hjärnan, och drar otåligt i pekfinger och tumme för att bläddra vidare mot sista sidan i tidningen. Med en bok i handen säger hjärnan istället fucking jävla overload och slår av koncentrationskapaciteten vilket antingen resulterar i en sömnattack eller tv-tittande. Jag vill, men orkar helt enkelt inte. Jag vill, men kan inte, sitta still och kön med bra böcker- den bara växer.
2 kommentarer:
Hur hanterar kaparn en dag som denna tro? Såg inte till dig i kön till bokaffären kl 7 i morse. Däremot såg jag en skäggig typ på cykel på järntorget...
Idag är det ju fopoll som gäller. Då får böckerna vänta... då irrar kaparn runt kring hemmatorget i väntan på avspark.
Skicka en kommentar