Ibland blir längtan efter havet så stark för den gamle sailorn Kaparn och han bara måste ta sig utskärs för att skåda ut över horisonten. Då kan han stå i timtal och titta på fartygen som långsamt stävar iväg över vattnet och det spelar ingen roll att termometern visar -15 C och att det blåser nordan eftersom sådant väder "på ett naturligt sätt gallrar ut de salta från de lama". Nu räckte inte denna lilla utflykt i skärgården för att släcka sjöbusens längtan till saltstänk i skägg och hår. Istället förstärkte den enbart viljan att återigen sätta segel mot okända hav.
För att kunna förverkliga ett sådant högsittande mål måste dock kroppen vara i bra skick. Något som fått Kaparn att träda in i träningssalongerna. Det är en lång väg att gå innan han är redo för havet, men han är fast besluten att lyckas. All form av träning lever på något sätt sin egen logik med sina givna fallgropar. Efter att första entusiasmen, med de tidiga utslagen av att känna sig mer fit, lagt sig är det lätt hänt att man helt enkelt lägger av då det blir mindre roligt. Och har man inte lika stark motivation som Kapare Bo kan uppförsbacken tycks vara i det närmaste oändlig. Inte minst de dagar det gör ont att bara vakna.
Som jag ser det återstår då bara följande alternativ för att orka fullfölja sin träning:
1. Man tränar i grupp och ser själva träningen som ett utmärkt tillfälle att umgås på. Man tjôtar helt enkelt hängandes över skivstängerna.
2. Man blir en fanatiker och börjar identifiera sig som "den som tränar". Det blir som en livsstil där träningspassen prioriteras, krogbesöken avvecklas och näringsläran pluggas in. Här är utvecklingskurvan av träningen i fokus. Det är viktigt att orka lite mer, lite längre och lite snabbare. Allt som kan fördärva utvecklingskurvan försöker man därför undvika.
3. Man blir en neurotiker. Näringsläran hårdpluggas och man lär sig allt om kalorier, förbränning och GI. Varenda steg man tar präglas av en tvångstanke av hur mycket just det enskilda steget betyder för BMI. Varenda födobit vägs först på en våg för att räkna ut den perfekta kompositionen mellan kolhydrater, energi och fett. Sedan vägs den också i en tankemässig vågskål ifall det är värt det "Hmm, denna tugga motsvarar två minuters cykling på inställningen 3,5 RPI i 28km/h-tempo."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar