Egentligen hatar jag vinterhalvåret med dess mörker och vanligtvis ruskiga och blöta väder. Inte är jag heller speciellt förtjust i det snöiga väder som råder i dessa dagar. Det är alldeles för kallt och blåsigt och besvärligt med istappar i ansiktsbehåringen. Men trots denna negativa attityd till säsongen uppskattade jag kvällens cykeltur hem från jobbet fett mycket. Det är ju förbannat kul att slira runt, lägga bredkas och parera moddiga vägbanor i full fart.
I min ungdoms glansdagar brukade jag och en kompis, på väg hem från skolan, trampa lite extra fart på cykeln i en nedförsbacke som slutade med en kurva på vår väg hem från skolan. Istället för att svänga med kurvan fortsatte vi rakt fram med syftet att braka in i den uppskottade snödrivan och flyga över styret för att vådligt landa i snötäcket. En mycket rolig lek tyckte vi. Mindre rolig tyckte pappa eftersom framhjulet blev vint, inte alls roligt skulle nog min mor tyckt om hon känt till denna akrobatik.
Nu när jag själv befinner mig i vuxen ålder tycker jag fortfarande leken verkar rolig och jag skulle definitivt ge mig på den om det bara fanns tillräckligt branta backar och något högre snödrivor på min väg hem från jobbet. Då skulle jag med glädje flyga styre och landa med snöfylld kalsong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar