Ilsken och glad som en ungdom

Den här dagen började med att jag tvingades höra på ett referat från socialdemokraternas Mikael Damberg. Han tycker det är okej med hushållsnära tjänster bara man omformar villkoren lite. Tidigare har även miljöpartiet gått ut och sagt att de minsann inte alls har något emot dessa hushållsnära tjänster. Man blir ju förbannad.

För någon dag sedan seglade till exempel min gode vän Kaparn ut bland blindskären på ett sådant dära socialt forum. Ganska direkt fick han syn på en mina som hans nemisis Svarta systern lagt ut i farvattnen, vilket föranledde en verbal batalj:

Svarta systern (SS): nästa gång jag får för mig att storstäda kan väl nån påminna om hushållsnära tjänster?

Kaparn: För att påminna dig om vilket glassigt liv du lever och att det finns underbetalda människor som tvingas genomleva det du just genomgått hela tiden eftersom det är deras yrke eftersom idioter bestämt att vi ska ha ett samhälle där några är mer värda än andra?

SS: men vad faan, de får ju betalt medan jag gör det gratis på min fritid...

dessutom är det avdragsgillt! och om nån händelsevis har bajsat i trappuppgången så vet man vart man kan vända sig.

Någon annan sa: till exempel till Miljöpartiet...

Kaparn: Förmedlar Mp kontakter till någon stackars f.d asylsökande som tvingats 'byta spår' och jobba lite lagom undergivet med sällskap av ett skenkontrakt för en arbetsköpare som säljer tjänster till folk som bara orkar skita ned men inte städa upp?

SS: funderar på om jag ska följa uppmaningen och jobba hemifrån imorgon eller om jag ska chansa på att jag både kommer till jobbet och hem igen med landsortsbussen.

Kaparn: Passa på att jobba hemma vetja, du har ju möjligheten. Hade du varit riktigt smart-moderat hade du dessutom sparat städningen tills imorgon och därmed sparat lite på din värdefulla fritid. Kanske hade du då hunnit sitta ned en stund och räknat på räntan och ifall det inte är läge att utnyttja rotavdraget ändå. Nu gjorde du ju inte det, så det får la räknas som att du är på en centerpartistnivå bara. Men om du låter bli att ägna en endaste tanke på de som inte har möjlighet välja huruvida de ska jobba hemifrån eller inte kanske du får räknas som en smart-moderat ändå. Men då får som sagt inte tänka på andra, bara på dig själv.

SS: men de jobbar la också hemifrån? Hemma hos mig. Jag ägnar inte tid åt att sitta och räkna på sånt. Jag köper den tjänsten oxå.

Kaparn: Nu verkar det som du tar argumentationshjälp från den äkta maken, han som ska "rädda barn". I alla fall de med medborgarskap. Nå, självklart kan man få lov lägga en ordvits på vristen då man sparkar nedåt. Det tillhör ändå traditionen på något vis. Kanske kan du nu istället ägna dagen åt att klura på vilken av välgörenhetsorganisationerna du ska skänka pengar till, förlåt sponsra, när det visat sig att en borgarröv som Westerberg inte jobbar gratis.

Som märks verkar Kapare Bo fört båten rakt in i provokationsminan utan att vilja reflektera över huruvida Svarta systern förde ett ärligt resonemang eller inte. Så går det när man blir pissed off och reagerar med pungkulorna. Man släpper lätt på rodret och låter skeppet flyta fritt. Jag tror han övertolkade det faktum att SS bor i den kungliga huvfudstaden och att det rent allmänt verkar som att folk som bor där uppe tappar fattningen förr eller senare. Föga förvånande är ju nämnde Mikael Damberg sossarnas Stockholmsordförande. Det är inte för inte man blir mörkrädd med tanke på att alla Riksdagspolitiker spenderar en massa tid i det där borgarnästet. Se bara hur han uttrycker sig:

-Jag tror att många människor som lever i högt tempo i en storstad tycker det finns en idé med att få hjälp med det hushållsnära. Vi ser ju att tempot är högre.

Med andra ord tycker han att han själv gör ett så himla viktigt arbete och det är alldeles för viktigt för att kunna dela på arbetsuppgifterna med någon annan. Istället får någon annan städa bort hans skit. Så jävla sympatiskt. Jag valde att kanalisera min ilska med musik för den unga radikalen. Det hjälpte lite i alla fall.

Ilskan hängde ändock kvar hela dagen och jag sparkade argt på alla snödrivor som korsade min väg ned till mataffären. Jag högg aggressivt en varukorg, stampade in mellan hyllorna och rundade ett hörn med vass blick. Då mötte jag Kaptenen:

Då blev jag glad igen. Och underdånigt nervös, likt en ungdom. Det kanske inte är så fel med att upprätthålla skillnader mellan folk och folk ändå? Vissa är ju trots allt finare än andra, åtminstone lite granna...

Gettin soft

Vissa av oss är av den mjäkiga sorten redan från början. Istället för att leka krig ute i skogen leker de mamma-pappa-barn inomhus. De gråter när de lämnas av sina föräldrar på dagis eller på lekis och de vågar inte doppa huvudet under vattenytan. De väljer att börja spela schack och blockflöjt och fastnar för fantasy och rollspelslekar. De blir emo och deras revolt mot vuxenvärlden är att bli "självvalda" nykterister.

Jag har aldrig varit sådan. Jag har aldrig varit rädd för att klättra i träd. Jag vågade gå själv till lekplatsen fast där bara lekte en massa okända barn. Jag kunde trimma moppe och köra på bejkat hur långt som helst och jag tyckte inte att syslöjd med sina virknålar var roligare än träslöjd med sina knivar och raspar.

I många långa år har jag vandrat gatan fram tillhörandes den tuffare delen av befolkningen. Jag har sportat och jag har rökt, snusat, krökat och knarkat. Jag har svurit de grövsta svordomarna och jag har tittat på tv under arbetstid. Det har förekommit en och annan tjyvåkning på såväl spårvagn som tåg och en gång åkte jag buss till Barcelona utan att betala. Jag har helt enkelt varit av den hårda sorten.

Men nu är jag rädd för att det är slut med det. Jag tror jag har påbörjat en utveckling som rör sig från det hårda till det mjuka. Risken finns att jag börjar bli soft. För någon dag sedan uppfyllde jag det första kriteriet på en mjäkig kille. Jag var ute och åkte med jobbets bil och kom på mig själv med att tycka att det är himla bekvämt med automatväxlar. Jag tänkte att en helautomatisk bil kanske ändå är att föredra framför en bil man växlar manuellt. Att hellre köra en helautomat än en med manuella växlar måste vara första tecknet på att man börjar bli soft. I´m gettin soft. Vad kommer härnäst? Att jag hellre dricker ett glas tequila rose en tidig fredagkväll än ett glas gin?