Inga armar, ingen kaka

Igår var jag ute i den varma sommarkvällen och drack rosé nere vid havsinloppet. Jag satt precis vid kanten på bryggan som sig bör och, utan överdrift, kan jag också konstatera att det skvalpade rejält såväl under som över bryggplankorna. Efter några sippar på roséflaskan var det så dags att besöka närmaste toalett, vilket visade sig vara en handikapptoalett. På dess kakel satt det en liten lapp:



Jag lutade mig våghalsigt fram för att ta mig en närmre titt: