Borgerskapet, hej hej!

Jag läser i tidningen att Bengt Westerberg ska sluta som styrelseordförande för Röda korset nästa sommar. Han säger att han dels vill använda mer av sin tid till att umgås med familjen och att det behövs nytt folk i ledningen efter den förtroendekris som Röda korset gått igenom. Det låter väldigt insiktsfullt av bäste herr Westerberg då han ger uttryck för att han förstått att hans lön stack människor i ögonen. Trots att den sänktes något i samband med kritikstormen. Att han känner sig tvungen att dra in familjen i motiveringen till sin avgång får nog betraktas som ett tilläggsargument för att inte helt tappa ansiktet. Och för att fortsätta framstå som den humanistiska socialliberal han tycker att han är.

Samtidigt anser han att kritiken mot honom är orättvis:

För många människor är 68 000 kronor en hög månadsersättning, men jag kan konstatera att jag hade haft högre inkomster om jag ägnat mig åt andra saker än Röda korset.

Han har alltså inte bara försummat sina vuxna barn och sina barnbarn då han kämpat för Röda korsets räkning. Han har även offrat sig och hoppat på ett uppdrag som givit honom lägre betalt än vad han kunnat få.

Det är så fantastiskt hedervärt herr socialliberal! Vi tackar ödmjukast för ditt självuppoffrande. Tack, tack, tack så mycket. Det är givande människor som du som ger borgerskapet ett mänskligt ansikte. Det är humana människor som du vi andra, vi som är verklighetens folk, kan se upp till i tider där onda elitister vill att vi ska fördela våra rikedomar ofrivilligt genom skattesedlar. Du bevisar att det inte behövs när du med din individuella valfrihet faktiskt väljer en lägre inkomst. Dina osjälviska handlingar har inspirerat mig. Jag tror inte längre på solidaritet, jag tror på goda män.

Borgerskapet, hej hej! Det är dagens grej.