Hamburg- en summering

Nu var det ju ett tag sedan man var i Hamburg. Jag har sedan dess hunnit jobba, hunnit spendera en helg hos en barnfamilj i Borås och däremellan hunnit med ett besök på IKEA. Fatta vad mycket roliga saker. Det är nästan så jag hunnit glömma bort resan jag företog mig tillsammans med mina kumpaner den sista helgen i oktober. Fast inte helt förstås, jag minns till exempel hur vackert stadens tv-torn tog sig ut i höstvädret:


Jag minns också att vi åkte en båttur i hamnen och att jag tryckte av drygt hundra foton på kranarna och båtarna och att det blev kallt om fingret och att jag tyckte de körde för fort. Det blir ju så svårt att få styrsel på objektivet då. Jag tror att mitt bästa foto från hamnen är det som jag inte hann knäppa eftersom båten svängde och krängde och åkte förbi allt snabbare än stelfrusna fingrar kunde reagera.

You got to love the harbour. Det bara måste man. Det sägs att Hitler inte gillade Hamburg eftersom staden var alldeles för frisinnad. Det måste varit på grund av hamnen. Han gillade München bättre. Skillnaden mellan Hamburg och München är som den mellan Göteborg och Stockholm ungefär. I hamnstäderna är man lite mindre skitnödiga. Förutom redarna förstås.

En av sakerna vi skulle ta oss för när vi ändå befann oss i Hamburg var att gå på en fotbollsmatch med Sankt Pauli. Har man chansen bör man ta den. Inte blev jag mindre sugen efter att jag såg detta klistermärke (eller klibba, som ungdomen säger):

Men som befarat så var biljetterna slut till matchen. So ein pech! Jag försökte mig på att erskaffa biljetter på den svarta marknaden utanför arenan lite innan matchstart, men det var ju kört. Det fanns ingen svart marknad. Då jag gav upp i mitt letande efter matchbiljetter mötte jag ett lagom roligt grabbgäng som i sin tur letade efter Reeperbahn och frågade mig hur de skulle gå för att komma dit. De såg ut att komma från München eller Nürnberg eller nåt. Eller, vad vet jag, skitnödiga såg de ut att vara i alla fall.

Istället för att besöka fotbollsarenan i Sankt Pauli fick jag äran att besöka en hipsterbutik.

Kalasbyxan och Den mångfacetterade.

Sista natten i stan blev det utgång. Precis som de tre föregående nätterna. På tips från representanter från lokalbefolkningen begav vi oss till en tvärgata till Reepan. Det är där det händer, sa de. Men det enda som egentligen hände var att vi blev visade på dörren av bartendern på gatans största sjörövarhak eftersom Den mångfacetterade försökte beställa in Obst Schnapps (snaps med fruktsmak) och Glühwein. Det gäller helt enkelt att matcha sina beställningar bättre.

Vi kände ändå att den sortens barer passade oss bättre än hippa klubbar, så vi letade upp en annan av samma sort. Där tog Happy Camper över beställartaktpinnen och då fick vi oss några rejäla doningar till bordet.

Urdrucket såklart.

Och inget ölsjapp i ett hamnkvarter utan besynnerligt folk. Där var en gubbe som pissat ned hela sig själv, utan att han verkade bry sig nämnvärt. När en kvinna sa till honom att han stank så svarade han bara med att säga att det var normalt. Det var i alla fall så jag tolkade hans fortsatta drickande i baren. Inte så lite stoiskt att vägra gå hem bara för att man luktar lite piss. Han blev vår idol för kvällen vars föredöme vi försökte leva upp till resten av natten. Jag vet inte hur väl vi lyckades, men fulla blev vi och sent i säng blev det. Tror runt 8.00 på morgonen, så det var tur för oss att utcheckningen från hotellet inte var förrän klockan 12.

Heja Hamburg!