What´s up 2011?

Det är märkliga tider under omlopp. Det går inte att låta bli undra vart det hela ska sluta någonstans. Vad är det som händer?

- Om fem veckor ska jag alltså bli pappa. Det är galet nära i tiden. Det innebär också att det lika gärna kan vara fyra veckor kvar. Eller tre veckor för den delen. Det är riktigt jävla galet nära i tiden helt enkelt. Jag som precis börjat vänja mig vid att Tore är gravid. Trots alla föräldragruppsmöten, profylaxkurser, införskaffanden av diverse barnprylar och en ständigt växande mage kan jag inte riktigt förställa mig att det också ska komma en förlossning och som ett resultat av det en människa. Jag klarar inte helt av att visualisera detta förlopp. Det får väl helt enkelt komma som en överraskning. What´s up med det liksom?

En galen mage på ett sällsynt badbesök.

  
- Eftersom förlossningsdatumet är satt till slutet av augusti och de sista skälvande dagarna av sensommaren så har jag även järnkoll på hur lång tid vi har kvar av sommaren. Jag är inte helt nöjd med hur få veckor som återstår av denna alltför korta årstid. Dessutom har den i år bjudit alldeles för lite på bestående högtryck med tillhörande värmebölja. Sämst verkar det dessutom vara vid västkusten. Hela vintern går man och väntar och längtar till soliga och varma dagar och så bjuds det på 20 grader växlande molnighet och regn. What´s the fucking up med det? 

- Igår var jag på Gamla Ullevi och bevittnade hur Atleterna krossade Örebro med 4-1 och placerade sig på en fjärdeplats i tabellen. Nu kan ju tabellpositionen i och för sig förändras väldigt snabbt, men ändå. Att komma fyra skulle innebära att man får försöka kvala in till Europa League nästa år. Det är rätt långt från 0-4 mot Floda i division 2 år 2003. 
"Lottas GAIS mot ett lag från Östeuropa så åker vi." sa jag och mr Rob till varandra där vi stod på läktaren och drabbades av hybris.
Jag målade upp bilder av oss glada i hågen i en stad fylld av trådbussar och smutsiga husfasader på promenad i riktning mot ett överdimensionerat arenabygge från 1950-talet. För det gäller att passa på att ha hybris när man har chansen. Sedan kan det vara för sent. I år har jag njutit mer på matcherna än vad jag har lidit. What´s up, what´s up, what´s up?