Man kan lugnt säga att min tid är kontrollerad tid. Det finns inte mycket svängutrymme att improvisera på, knappt något alls. Livet som heltidsjobbande småbarnsfarsa helt enkelt. Ett liv som jag, i tanken, skytt som elden tidigare i mitt liv. Nu är jag där.
Jag gillar det dock, även om jag ibland kan känna mig något trängd. I skrivande stund återstår det cirka 25 minuter tills det är dags för mig att påbörja min cykeltur till ännu ett arbetspass. Då är det lätt att känna sig som en fluga inpressad mellan två glasskivor. Vi har en sådan i ett av våra sovrumsfönster. Den sitter där mellan en yttre glasskiva tillverkad av en arbetsgivare och en inre glasskiva skapad av en nyformad familjekonstellation.
Det som skiljer mig från flugan, förutom det uppenbara, är att jag inte sitter fast som en död. Jag är i allra högsta grad levande. Bara lite kringskuren. Tur för mig att den yttre glasskivan ändå innehåller gott med glädje och att den inre erbjuder oändlig kärlek. Samt sömnbrist.
Jag gillar det dock, även om jag ibland kan känna mig något trängd. I skrivande stund återstår det cirka 25 minuter tills det är dags för mig att påbörja min cykeltur till ännu ett arbetspass. Då är det lätt att känna sig som en fluga inpressad mellan två glasskivor. Vi har en sådan i ett av våra sovrumsfönster. Den sitter där mellan en yttre glasskiva tillverkad av en arbetsgivare och en inre glasskiva skapad av en nyformad familjekonstellation.
Det som skiljer mig från flugan, förutom det uppenbara, är att jag inte sitter fast som en död. Jag är i allra högsta grad levande. Bara lite kringskuren. Tur för mig att den yttre glasskivan ändå innehåller gott med glädje och att den inre erbjuder oändlig kärlek. Samt sömnbrist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar