Morgon på Systemet

I morse var jag uppe tidigt för vi skulle gå och bada vår dotter på ett så kallat babysim. Det gör man på lördagsförmiddagar fram till klockan tolv, men som nybörjare sa de åt oss att vara där klockan 09:00. Lite tidigt på en lördag kan man tycka. Inte för att jag får sova mycket längre än till 06:00, men vanligtvis betyder ju helgmorgon att jag får vräka mig i soffan i alla fall.

Babysimmandet sker på Dalheimers hus, i deras handikappbassäng. För att få beträda det 32 gradiga vattnet måste man antingen ha remiss eller ett barn. Jag hade det sistnämnda med mig. Det var ganska roligt, särskilt när hon flöt på mage och sprattlade med benen. Nästa gång kanske vi vågar oss på ett dyk under ytan.
   Dalheimers va, ett enda stort aktivitetshus. Man kan bada, träna, låna böcker, äta mat, lyssna på musik, förfesta och sova över där. Det är fullt möjligt att leva hela sitt liv inom dess dörrar. På samma sätt som det var med Grand Burger på Järntorget för tio år sedan, då de hade alkohol, flipperspel, fyllekäk, frukostalternativ och toalett. Man behövde aldrig gå därifrån. Man ville inte gå därifrån.

På väg hem från badandet gick vi förbi Systemet och eftersom man inte får vara i vattnet så länge med småttingar då de kan nedkylda, så kom vi dit bara minuten innan öppningsdags klockan 10. Vi och ett gäng gubbar. Medan vi stod och valde mellan olika sorters bubbel inför kvällen så gjorde resten av kunderna färdigt sina ärenden i en något snabbare takt. Jag tippar att de genomsnittligen befann sig i ca två minuter inne i butiken. Det blir väl så när man slutat bry sig om finsmakeri. Det i kombination med att lördagsmorgnar kan vara lite skakiga ibland.
   Några bekanta ansikten fanns det där i de tidiga och snabbt avklingande kassaköerna och jag kände ett stygn av saknad inom mig. Det är ändå något visst med människor som faller utanför det fina samhällets ramar, tänkte jag medan jag vandrade hem med två flaskor prosecco under armen.