När råttorna lämnar skeppet

Som ni alla vet är Kapare Bo ute på en ständig seglats. Ibland ankrar han till och tar det lite kosligt på land en stund, men den största delen av sin tid tillbringar han ute på öppet hav med mycket vind i seglen. Då gillar han att stå i fören och blicka ut över horisonten och lägga upp strategier för kommande erövringar. Han står där och trivs med sina tankar och planer medan vinden och saltstänken från det rullande havet piskar i hans ansikte. Fartyget är hans hem och havet är hans rätta element.
   Då den rotlöse sjörövaren besöker främmande hamnar är han inte sen med att göra räder ut i okända kvarter såväl nattetid som på dagtid. Han lämnar dock sällan sitt skepp under någon längre period, det vill han ha uppsyn över. Även då Kaparn lagt till i sin hemmahamn, för att göra sig av med det han kapat till sig under sina seglatser, så håller han mest till på sitt fartyg. Han väljer att sova i kabyssen. I sin ungdoms glansdagar kunde det hända att somnade i något kyffe eller i någon gränd efter att han rumlat runt. Nu händer det sällan. Kaparn har lärt sig att skåla med självaktningen i behåll.

Men inga glada dagar vare sig på skeppet eller på land utan en livlig besättning. Kaparn klarar ju inte av att hissa segel, fyra av kanoner, kapa fartyg eller vinna ny terräng utan manskap. Det behövs folk som gör alla dessa saker och det behövs folk till att laga mat och glada gamänger för att hålla humöret på topp. Särskilt då Kaparn styrt ut skeppet på öppet hav. Inga lyckade kaparstrategier utan ett välsmort och samspelt rövarband.  
   "Det är trots allt omöjligt att göra allting själv", som kapargubben brukar säga.

Nu har det dock inte fallit sig bättre än att fartyget gått på grund. Visserligen ett litet fjuttigt grund som man kommer kunna göra sig fri från så fort vattnet går från ebb till flod. Så det borde inte vara någon fara på taket. Om det nu inte var så att råttorna faktiskt lämnar skeppet, vilket inte är ett gott tecken. De brukar ju bara sticka ifall det är fara och färde för liv och lem. Något det inte verkar vara denna gång. Nu är det mer som att de drar för skojs skull. Något som får Kaparn att sucka tungt, för han kan inte förstå varför någon vill lämna hans skepp frivilligt. Ja, som inte varit fången eller gisslantagen.
   "Men är det så det är så är det så det få vara", konstaterar han. "Inte vill jag ha missnöjda råttor på skutan ändå. Sådana har aldrig klarat av att sköta sig ordentligt. De gnager så ofta på fel ställen."


Det är bara det att utan råttor så trivs inte resten av besättningen så bra, så nu måste Kaparn på något sätt locka till sig nya råttor innan det blir myteri. Och det ska gudarna veta att det inte är lätt att få tag på nya skadedjur ifall väl fartyget helt tömts. Råttor är trendkänsliga djur.
"Och opålitliga", sa Kaparn.


Uppenbart är att han inte är nöjd den gamle piraten. Han inser ju att den förutbestämda vägen mot att bli världens mest framgångsrika kapare nu blivit mindre given. Nu krävs det helt plötsligt mycket mer grovjobb innan det blir en sanning. Jävla råttor.

 

Sol, snask och salta bad

Då det började att fjuttregna inne i Majorna packade jag cykelkorgen full med böcker och godis och drog västerut. Tyckte det var på tiden att utnyttja veckans fina väder på ett ordentligt sätt. Det gör man bäst vid havskusten. Jag hann dock inte rulla mer än ca 500 meter så tvingades jag ta skydd från regnet eftersom det ökade på i mängd. Då jag stod där under tak och hukade mig i sällskap av några klassiska ölgubbar cyklade det förbi en kille med ett lika ståtligt skägg som jag har. Först tänkte jag "Oj, en sån snygg en!", men sedan upptäckte jag hans sotarmössa som placerats lite käckt på sne. Det var en hipsterjävel. Slår vad om att snubben är någon taskig reklamare som dessutom har låtit tatuera in ett ankare på armen. Jag hatar reklamare. Jag hatar dem eftersom de inte har någon egen stil utan bara är trendkänsliga copycats. 

Det är sotare som har sotarmössor och det är sjömän som har ankartatueringar. Reklamarhipsters ska på sin höjd ha ett spett där bak.

Nåväl, ute vid havsbandet strålade solen och jag kunde spana in över Skandiahamnen och de mörka moln som placerat sig över staden. Nöjt kunde jag blicka ned i mina böcker och min gottepåse.

Timmarna vid havet blev mycket angenäma och jag lyckades undvika att bli sönderbränd. Jag läste också mer än en sida i mina böcker. En mycket välutnyttjad sommardag med andra ord. Den enda lilla glädjesmolken var att jag mitt i läsningen stördes av att en kille som såg ruskigt mycket hipster ut gick förbi mig. Han såg riktigt töntig ut. Jag bestämde mig dock för att han nog ändå inte var en hipster utan bara en person som råkat få på sig mintgröna tygskor och chinos. Jag ville ju behålla mitt goda humör. Fast när jag sedan skulle ta mig hem så stod det en racercykel utan broms och växlar bredvid min hoj. Han var en hipster trots allt. Den jäveln.