Bandyfeber

Titelordet på detta inlägg är onekligen en motsägelse, ungefär som en klassisk bandydekal från Motala som viskade att ifk bandyn- den värmer. Men inte värmer det speciellt att bevittna en bandymatch och inte heller riskerar man nämnvärt att bli så upphettad att ett feberrus sätter in (skulle möjligtvis vara dagen efter då). Men till sporten hör ju av hävd ett annat slags rus, den som är frambringad av alkoholhaltiga drycker. Inget unikt i sig, ifall man jämför med fotboll, men skillnaden ligger i val av vätska och att man får ta med sig egen dryck in på arenan.

För den oinvigde kan det bli lite knepigt att ha koll på traditionerna kring vilka drycker som gäller, särskilt om man är en van fotbollskonessör. Inte för mig dock, då jag inte bara lider av ett fett allmänbildande utan också har varit på en och annan bandymatch genom åren. Till helgens GAIS-match på Heden tog jag dock inte bara med mig en fryntlig vän, utan deligerade dessutom dryckinköpet till samme man. Resultatet följde inte helt regelboken, men till hans försvar så hade han i alla fall försökt tänka till. "Bandy", tänkte han, "då funkar inte öl så bra. Då ska man satsa på något som värmer." Sagt och gjort, valet föll på whisky och det får väl sannerligen räknas som fullgod bandydryck. Ty fickpluntan fungerar perfa, även om det egentligen är glögg på termos som man i första hand förknippar med sporten. Och just det där med termos hade min vän lite kläm på. Han glömde bara att termos använder man för att hålla uppvärmda drycker varma och att värmande drycker som whisky dricks ur plunta. Han hällde helt enkelt över starkspriten på termos.


Så där stod man och drack Whisky ur termos. Inte whisky till kaffet på termos och inte whisky i kaffet på termos och inte glögg på termos, utan kall whisky på termos. Tja, den höll ju temperaturen bättre än kaffe brukar göra i alla fall. Och den värmde bröstet. Tyvärr inte fötterna, de antog istället formen av isklumpar. Runda isklumpar kändes det som när man traskade hem efter slutsignalen...