Eftersom man blivit bjuden på en skön hemmafest i helgen så blev man ju tvungen att knalla ned till systemet för att handla in lite varor, så man kan bli festfolk på riktigt. Nu är det ju sällan en strålande idé att gå dit vid halvsex en fredagseftermiddag, men vad gör man inte för att få möjligheten att bli insläppt på festen... Så jag gick till systemet och knödde mig in bland arbetstärda människor, finklätt såväl som nedsupet folk för att få mig till livs några bira och en flaska vin. Kassaköerna ringlade givetvis långa längs med hyllgångarna och jag såg framför mig hur mina livsandar skulle hinna överge mig innan det blev min tur att casha upp.
Då uppenbarade sig min räddning. På en handskriven kartongbit stod det Denna kassa enbart kontanter i röd tusch. Vilken tur då att jag just idag varit ute i förorten och drivit in hyrespengar från folk. Tur eftersom den kön var ungefär hälften så lång som de övriga köerna. Ibland tjänar man på att syssla med lite skön och lagom laglös kontanthantering i denna plastkortsvärld. Och inte nog med det, jag kunde dessutom briljera med att smyga fram en tusenlapp från framfickan. Det är inte ofta man ser tusenlappar nu för tiden. Det är faktiskt så sällan så att jag nästan kunde förnimma en susning bland folket i plastkortskön bredvid. Att jag sedan fick drygt 800 spänn i växel förhöjde känslan av härlighet. Så här ser en tusenlapp ut förresten:
Men innan jag hunnit så långt som till min skrytfulla stund hos kassörskan fick jag ändå tillbringa en viss tid i kö. Precis efter att jag nöjt konstaterat att min kö inte bara var kortare, utan att den gick fan så mycket snabbare också, bröt en hal lirare framför mig sig ur kön med en ursäktande min. Då han uppenbarligen bara skulle hämta något han glömt i all hast fick han behålla sin tur i ledet och mycket riktigt kom han tillbaka på två röda. Han hade snabbt och vigt greppat ett helrör från hyllgången till vänster om oss, vilken han lade till sin redan dryga samling flaskor i varukorgen. Samtidigt tittade han upp mot mig och de andra i kön och sa lite menande att Det är ju en dag i morgon också. Det var ju bara att hålla med och samtidigt passa på att njuta av den folkliga livsvisedomen. Big ups!
Då uppenbarade sig min räddning. På en handskriven kartongbit stod det Denna kassa enbart kontanter i röd tusch. Vilken tur då att jag just idag varit ute i förorten och drivit in hyrespengar från folk. Tur eftersom den kön var ungefär hälften så lång som de övriga köerna. Ibland tjänar man på att syssla med lite skön och lagom laglös kontanthantering i denna plastkortsvärld. Och inte nog med det, jag kunde dessutom briljera med att smyga fram en tusenlapp från framfickan. Det är inte ofta man ser tusenlappar nu för tiden. Det är faktiskt så sällan så att jag nästan kunde förnimma en susning bland folket i plastkortskön bredvid. Att jag sedan fick drygt 800 spänn i växel förhöjde känslan av härlighet. Så här ser en tusenlapp ut förresten:
Men innan jag hunnit så långt som till min skrytfulla stund hos kassörskan fick jag ändå tillbringa en viss tid i kö. Precis efter att jag nöjt konstaterat att min kö inte bara var kortare, utan att den gick fan så mycket snabbare också, bröt en hal lirare framför mig sig ur kön med en ursäktande min. Då han uppenbarligen bara skulle hämta något han glömt i all hast fick han behålla sin tur i ledet och mycket riktigt kom han tillbaka på två röda. Han hade snabbt och vigt greppat ett helrör från hyllgången till vänster om oss, vilken han lade till sin redan dryga samling flaskor i varukorgen. Samtidigt tittade han upp mot mig och de andra i kön och sa lite menande att Det är ju en dag i morgon också. Det var ju bara att hålla med och samtidigt passa på att njuta av den folkliga livsvisedomen. Big ups!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar