Nyss hade vi äran att få välja in representanter till EU-parlamentet och oj vad det var spännande. Det braskades på med valaffischer och partiuttal, som inga hade med det faktiska valet att göra utan istället var floskelspridning utav sällan skådat slag. Konstigt nog var det partiledarna som frontades på alla affischer och i media, och inte de vi faktiskt skulle rösta på.
Förutom Marit Paulsen såklart. Hon var ta mig fan överallt. Och det betalade sig också, hon blev kryssad av en väldans massa människor. Men... hur i helvete gick det till? Ju mer exponering av den skitkärringen, desto sämre borde det ju ha gått. Folkpartiet fick la 13,4% av rösterna och de allra flesta tillskrivs Marit. Obegripligt i mina ögon. Hon är ju den mest osympatiskt populistiska rövhålet som existerat i svensk politik. Hon har likt den värsta hoppan gått från parti till parti och ändrat åsikter kring jordbruksfrågorna efter vem som köpt hennes talan. Från eko-förespråkare till genmodifieringsälskare via en fet utbetalningscheck.
Enligt någon valundersökning var det i och för sig främst moderater som bytt lag och lagt sin röst på rövtanten och då kan det la va okej. Moderater premierar ju gärna populistiska vändningar och åsiktsbyten, det är ju det som hela deras ideologi går ut på. Att sko sig själv på bekostnad av andra, sanningen och sin egna själsliga frid. De är jävulen och de äter barn, sanna mina ord.
Och visserligen valde över 50 procent av befolkningen att skita i detta skendemokratiska val eftersom man mycket klyftigt sett igenom hela skiten. Likväl är det obegripligt att så många röstade på Marit. Fittkärring.
(jag väljer att släppa på det politiskt korrekta då jag svär).
För övrigt har jag fått en känsla av att Zlatan är elak mot Kim mellan träningspassen. Kallar honom för tjockis och lipsill och sådana dära saker. Då gråter nog Kim en skvätt och längtar hem till Partille och de snälla kompisarna vid grillen. Nu finns ju Allum också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar