Just som man trodde att toalettklottrets tid i ens liv var förbi så återuppstår den. Jag har återigen fått uppleva visdom nedpräntad från människor medan de suttit på en toalettstol och gjort det de gjort. Det kanske inte är den största samlingen visdomsord och kanske inte heller de visaste orden, men det är oerhört vackert placerade visdomsord. Gissa om jag kommer fortsätta besöka Cafeva efter detta fynd! 
Förälska dig ofta
förlova dig ibland
och gift dig för
sjutton så sällan
du kan!!
Det lackar mot jul och den tid på året då det svenska folket är som mest givmilt och vänligt mot varandra. Människor går man ur huse för att köpa julpaket fyllda av kärlek, de kristna organisationerna anordnar tillsammans med näringslivssponsorer dignande julbord för de hemlösa, diverse chefer får lite julbonusar så att de har råd att ta ledigt över helgen samtidigt som det i etern ljuder ett insamlingsprogram kallat Musikhjälpen där pengarna går till kampen mot malariasjukan i södra Afrika.Just det sistnämnda programmet fick mig att sura ut. Inte programmet eller tanken med programmet som sådant, utan det faktum att jag på grund av alldeles för lite censur inom de statliga medierna tvingades lyssna på Melissa Horn och Lars Winnerbäck. Klicka på länken om ni är nyfikna på vilken låt jag menar. Fy fan, vad dåligt. Den där Winnerbäck blir bara tröttare och tröttare för varje gång man tvingas se och lyssna på honom. Låt mig slippa höra honom bräka på om sin egen otillräcklighet och om vattnet runt Stockholm. Snart hatar jag honom lika effektivt som jag hatar Ulf Lundell.Om julen är den tid på året som tillskrivs mest givmildhet i vårt land, är nog samtidigt den klassiska göteborgskarikatyren den person som tillskrivs mest gemyt. Jag tror detta har förblindat många människor i deras syn på fotbollsspelaren Marcus Allbäck. Han anses nog allmänt vara en hyvens kille och en utomordentlig lagspelare. Då har människor glömt att han är fotbolluppfostrad i Örgryte, svensk fotbolls enda riktiga överklassklubb och man har missat att killen växt upp i Hovås, ett av Göteborgs absolut värsta överklassområden. Den svettiga fotbollströjan har fördunklat synen på folk som därmed glömt bort att den trevlighet som sägs känneteckna Allbäck bara är sedvanligt överklassmanér. Vi vet ju alla att inga är så bra på att vara skenheligt trevliga som överklassen. Jag hatar överklassen och dess representanter oavsett om de är direktörer, läkare, boutique-innehavare eller fotbollsspelare. Om ni nu mot all förmodan betvivlar min analys på herr Allbäck så spana in fotot här nedan. Looki looki, vem som lagt tröjan lite käckt över axlarna. Som en riktig överklassglidare, fy fan.
Den här morgonen inleddes på ett väldigt jordnära sätt då vissa basala behov pockade på min uppmärksamhet och tvingade mig till handling. Jag vaknade helt enkelt grymt skitnödig och gick följdaktligen direkt från sängen till wc. Det är egentligen inget konstigt med det eftersom vi alla genomgår toalettritualen dagligen. Jag tror dessutom de flesta delar erfarenheten av att vakna med de senaste dygnens matintag på tröskeln. Vad som var lite speciellt idag var att när jag väl satt på toastolen så hade jag inte hunnit vakna riktigt. De är märkliga de små stunder då kroppen är framtvingat vaken och hjärnan inte riktigt hunnit med. I det tillståndet ter sig världen smått surrealistisk och hjärnans försvar är att stänga ute så många intryck som möjligt för att enbart koncentrera sig på det nödvändigaste. Men trots att det mesta av krafterna läggs på att styra kroppen så att den inte går in i dörrar, snubblar på mattkanter eller slår ner blomkrukor kan hjärnan inte låta bli att tänka lite också. Kännetecknande för dessa tankar är att de rör sig på en något låg nivå och kan skapa de mest egendomliga tankekedjor. Tyvärr brukar man inte minnas dem speciellt väl så de blir svåra att återberätta. En annan sak som kännetecknar situationen är att hjärnan rotar fram saker, tankar och händelser som man annars inte håller direkt levande i huvudet.I morse ploppade ett gammalt klassiskt toalettklotter upp i mitt huvud "Den som säger att knulla är det skönaste som finns har aldrig varit riktigt skitnödig". Även om det inte var helt osökt att tanken dök upp i just denna situation, så kom det något oväntat. Givetvis började jag då aktivt leta i minnet efter fler vitsiga visdomsklotter, men kom inte på några. Det enda som dök upp var bildekaler, t-shirt citat och kepstryck a´la Hobbex och då har vi om möjligt hoppat ned ett trappsteg i kvalitet. Att jag inte minns allt gammalt klotter är inte så mycket att göra åt och heller inte så mycket att sörja. Däremot tycker jag det är sorgligt att jag aldrig längre möter något klotter på toaletten. Sedan jag slutade besöka toaletterna på universitetsbiblioteket eller inne på själva Humanisten har jag knappt sett till det klassiska blyertspennklottret över dassrullehållaren. Jag tycker det är lite sorgligt.Efter nio år av infantilt klotter på grundskoletoaletterna, tre år med gymnasieskolans kreativa toalettväggar och några terminer med det inte alls särskilt intellektuella kladdandet på universitetstoaletter råder det nu total avsaknad i mitt liv. På offentliga toaletter härskar tuschpennan med sina tags och på jobbet är folk alldeles för ordentliga (vilket kan ha att göra med att det är svårt upprätthålla anonymiteten och att vi städar toaletterna själva). Jag saknar klottret. Jag saknar all visdom jag därmed går miste om och som därmed måste betraktas som försvunnen.
Just som man trodde att toalettklottrets tid i ens liv var förbi så återuppstår den. Jag har återigen fått uppleva visdom nedpräntad från människor medan de suttit på en toalettstol och gjort det de gjort. Det kanske inte är den största samlingen visdomsord och kanske inte heller de visaste orden, men det är oerhört vackert placerade visdomsord. Gissa om jag kommer fortsätta besöka Cafeva efter detta fynd! 
