Inte som bestämt

Denna dag blev ju inte som jag bestämt. Jag hade tänkt att vara utomhus i princip hela dagen. Redan förra helgen bestämde jag att nästa helg, då jävlar ska jag vara ute och leka hela lördagen. Jag skulle till exempel gått och tittat på generalrepitionen inför den allsvenska premiären. Men inte, jag orkade inte. Och allt är krogens fel. Gårdagen bjöd mig på öl och det satte tydligen sina spår.

Märkligast är att det känns som om jag rökt en väldans massa cigg. Det ligger som ett hårt och rossligt tryck på halsen och bröstkorgen. Jag kan också förnimma den där rullande känslan man får i halsgropen då cigarettrök dödat alla flimmerhål och boostat på bronkiten. Märkligt eftersom jag inte rökte något. Jag stod inte ens bredvid någon som rökte. Och nu mår jag som om jag hade rökt för många ciggisar när allt jag gjort är att ha druckit lite öl. Det har hänt förr och det kommer troligtvis hända igen och det är inte kul.

Jag är inte så nöjd med detta. Allt jag gör är hänger. Och läser Johan Cronemans tv-krönika i dagens DN, som jag inte kan hitta på nätet att länka till, så jag får citera istället:

I samma veva lanseras mängder av tidningstexter och tv-program på temat [otrohet]. Roligast är faktiskt Marcus Birro, den kanske störste moralisten i svensk offentlig samtid, en moraldomare av format. Säg något mänskligt beteende han inte kan kläcka ur sig något fördömande om (och varför han är så ensam om den förmågan, alltid ensam)? Så här skrev han på sin blogg den 8 februari, jag trodde jag skulle ramla omkull: "Jag har alltid varit skeptisk mot människor som offentligt anser sig ha högre moral än andra".
Två dagar senare skrev han en krönika i Expressen om hur moraliskt lågstående människor är som bedrar- John Terry till exempel. En mask.

Croneman är kul och han prickar Birro perfekt då han kallar honom moralist. Det är vad han är det.