Premiärmatchernas vikande publiksiffror hänger nog mer ihop med att folk i allmänhet förknippar fotboll med sommar, kvällssol i ögonen och gräsdoft. Med tiden kanske vi lär oss att snödrivor inte bara är bandy utan också fotboll. Att stå tillsammans med andra under Gamla Ullevis läktartak och med väggar som skydd för vinden var i alla fall inte särskilt kallt.
I samband med matchen delade GT ut en gratistidning med små presentationer av de västsvenska fotbollslag som spelar i elitdivisionerna. Från Atleterna intervjuades Eyjó till allas vår glädje. Han kunde berätta att förra årets vändning efter 16 raka matcher utan vinst berodde på att Benny Lennartsson skrämdes:
Det är positivt att höra en ny röst och Benny är en skrämmande person. Om man inte gör som han säger blir han arg och alla var därför lite mer på tårna. Han skrämde oss till segrar kan man säga.
Jag vet inte vad man ska dra för slutsatser av det här. Är skrämsel en lyckad pedagogik för vuxna människor eller är det bara en välkänd pedagogik för fotbollsspelare? Det kan ju vara så att man redan i ung ålder lär sig att enbart prestera i rädsla för repressalier, samtidigt som det är det lättaste sättet att tukta en grupp bångstyriga tonåringar på. Jag säger inte att det är det bästa, bara att det är den lättaste vägen att gå. Man har ju hört om hur svårt det är för den så kallade demokratiska ledarstilen att få gehör ute bland de europeiska proffsklubbarna. Vilket kan ha att göra med att fotbollsstjärnor i grund och botten är bortskämda snorvalpar.
Om nu den pedagogiska pennalismen fungerar i ett omlädningsrum kanske det går att överföra till åskådarläktaren och till samhället i stort. I så fall föreslår jag att GAIS ledning går ut på stan och börjar skrämma folk till arenorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar