Köpfeber

Så fort det ska till att handlas prylar som kostar lite får jag ont i magen. Även om det handlar om något jag verkligen vill ha så blir jag illa till mods. Delvis är det ett uttryck för att jag i grund och botten är en snåljävel, men ännu mer är det ett resultat av att jag fortfarande inte vant mig vid att ha en fast och stadig inkomst. Jag tänker som att jag var en lågavlönad timvikarie och student som skramlar ihop stålars till en långväga resa. Undrar jag om omställningen till min nuvarande inkomstsituation kommer infinna sig under den närmsta framtiden.

Allra mest beror ändå mitt ångestladdade förhållande till konsumtion på konsumtionssamhällets och kapitalismens ekvation. Inte att den kapitalistiska doktrinen vill att jag inte ska handla. Den vill bara inte att jag ska vara helt nöjd med mitt köp. Den vill att jag ska sitta med en gnagande känsla av att jag kunde gjort ett bättre köp. Den vill att jag ska ångra mig och börja planera för nästa köp, som på ett bättre sätt kanske kan tillfredsställa mina köpbehov. Den vill förleda mig in i ett virrvarr av olika produkter och varumärken och den prånglar ständigt ut nya produkter som kanske, kanske är ett bättre köp.

Usch, så besvärligt man kan ha det. Alldeles nyss köpte jag ett objektiv och nu sitter jag här och undrar om det egentligen var ett så smart val. Lite dumt att tänka så när det redan är försent. Jävla konsumtionssamhälle med ett jävla överflöd av produkter och val. Kan man aldrig få slappna av?

Nu känns det som att klumpen i magen över köpet vandrat upp till huvudet för att ta sig uttryck av huvudvärk. Samtidigt har det börjat gnaga och vara obekvämt i halsgropen och ila obehagligt likt en analkande sjukdom i kroppen. Kanske det går över om jag äter lite saltlakrits? Nehej, inte det. Det fortsätter irritera inuti min lekamen. Det verkar som jag börjar få feber. Jag har nog drabbats av köpfeber.