I förrgår när jag vaknade och satte mig upp i sängen så snurrade det till lite otrevligt i huvudet och jag föll tillbaka på huvudkudden. Mitt i min morgongäspning drabbades jag av yrsel. Det kändes ungefär som när blodet stiger för snabbt upp i huvudet, fast mer som när man är för full. Inte lika roligt som det kanske låter. Upp hoppade jag i alla fall, för upp ska man, för jobba ska man och så ska det vara enligt arbetslinjen. Men yr var jag och det gick inte spikrakt över golvet på väg till toaletten. Bäst att sitta ned och kissa tänkte jag. Det kändes som att ha varit till sjöss under hög sjögång en längre tid och sedan försöka gå förbi tullgubbarna med raka steg. Inte verka full och misstänkt.
En sådan här smygig yrsel, som gärna träder fram när man suttit still ett tag, måste man försöka mörka på arbetsplatsen. Annars verkar man mysko. Det är så till synes småfulla människor upplevs på en arbetsplats. Jag är själv den förste att döma. Bättre då att låtsas stanna upp för att klura på något viktigt och samtidigt hålla sig lite förstrött i dörrposten. Som om det någonsin skulle hända (men det är det ju ingen annan som kan veta). Eller jo, jag kan allt vara klurig, men jag skulle aldrig stanna upp för att idka hjärnverksamhet, jag gör det i farten.
Nu är jag trött dessutom. Va e de för liv egentligen? Sitta i soffan och vara trött och yr med trettio år kvar till ålderspensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar