Man kan ju bara drömma om att få arbeta som kommunal cowboy. Jag är säker på att det skulle vara fantastiskt. Åtminstone så länge man slipper att valla kor och istället får ägna sig åt andra sysslor som hör ett kommunalt cowboysande till. Om man utgår från mina nuvarande arbetsuppgifter och anställningsform kan jag se följande framtida arbetsmoment:
Det händer att folk inte kommer på uppgjorda träffar. Som kommunal cowboy skulle jag inneha rätten att skramla ihop ett posse för att sedan sätta iväg i en jakt efter den person som uteblivit. Min uppgift vore att hitta rätt sammansättning av folk till mitt posse. Helt enkelt göra en professionell bedömning över lämplighet utifrån den relation jag hunnit bygga upp med den jagade. Man vill ju inte att det ska urarta.
Då den uteblivna personen är upphunnen fångar man in denne med ett vältajmat lassokast. Kommunen har såklart erbjudit sina medarbetare en grundkurs i konsten att kasta lasso, så det är bara att kasta efter bästa förmåga.
Efter en sådan gedigen arbetsinsats har man som kommunal cowboy rätt till en extra lång rast. Man har också förhandlat till sig rätten att få nyttja tuggtobak inomhus, så lokalerna är nu utrustade med spottkoppar. Minst en i varje rum. Lyckas man inte pricka rätt utan istället loskar på golvet, så får man försöka en gång till. Det hela är en kompromiss utifrån det påbud förvaltningen lagt fram om en rökfri arbetsplats. Hellre tugg än rök.
För att alla ska trivas som kommunala cowboys, vilket särskilt gäller de som blivit omplacerade till denna befattning, så bjuder kommunen numera på lunchmaten. Det som erbjuds är en burk vita bönor, som givetvis är uppvärmda i plåtburken över en öppen eld. På fredagar får man kokkaffe till.
Nu hinner jag inte spåna mer, dags att åka till jobbet. Hoppas, hoppas kontoret blivit ombyggt till en ranch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar