The times they are a- förhoppningsvis- changing

För två dagar sedan sökte jag två nya jobb. Det börjar bli dags att röra på sig. Fast inte för sakens skull såklart, det handlar om jobb som verkar vara roligare än det jag har just nu. Det ena jobbet vet jag att det är roligare. Det är ett längre vik på min tidigare arbetsplats. Jag inledde min arbetsansökan dit med att säga att det är det roligaste och mest intressanta arbete jag haft.
- OBS! Helt sant. Det är det roligaste och mest intressanta jobb jag någonsin haft.

Det andra jobbet vet jag ju inte bestämt ifall det är roligare, men allt tyder på det. Inte minst för att jag i så fall skulle bli arbetskamrat med en av de allra bästa. Det skulle vara skoj! Jag träffar henne alldeles för sällan nu för tiden. Dumma jag.

Vi får väl se ifall mina ansökningar resulterar i nåt. Det skulle vara skönt att få slita lite asfalt igen istället för att bära möbler och att få snacka slang istället för att snacka regler. Nu gäller det bara att inte hoppas för mycket. Mindre hopp- mindre besvikelse. Eller som den optimistiskt lagde skulle ha sagt: Större önskan- större glädje. Det existerar ju såklart ingen motsägelse i mindre hopp och större önskan, utan det är istället saker som kompletterar varandra bra. Hopp och önskan, hopp eller önskan.

Skiter det sig med karriärutvecklingen kan jag alltid trösta mig med att någon har börjat parkera en bil som andas lyx och flärd i området där jag jobbar:

En fläkt av frihet, lyx, flärd, hopp och önskningar.

Om det nu är så att området håller på att förvandlas till ett temaområde med High Chaparall som modell skulle det vara en vinstlott att få vara kvar på arbetsplatsen. Då kanske man skulle få anställningstiteln Kommunal cowboy. Jag skulle vilja vara en kommunal cowboy. Det skulle vara värt förtreten över icke infriade önskningar och grusade förhoppningar.