Kärlek till tåget

När jag och Tore nu reste i Indien senast så blev det en hel del turer med inrikesflyget. Det är det klart mest effektiva sättet att förflytta sig på i det landet. Rätt billigt också. Förra gången jag var i Indien var inte flygmaskinen något reellt alternativ. Då var det tåget som regerade. För gemene man är det fortfarande tåget som gäller, med ca 18-20 miljoner resenärer per dag. Även om jag nu börjat flyga alltmer är tåget det färdsätt jag egentligen främst föredrar. Om det bara inte var så långsamt. Men snyggt är det:



New Delhi railwaystation, man kan änna känna dofterna och höra det dova dunket då tåget sätter iväg vid anblicken av dessa bilder.



Bilden nedan är tagen en ganska tidig morgon på väg från Dehli till Aurangabad. Jag hoppade ut på perrongen för att sträcka på benen och dricka mig en chai ur en lerkopp jag sedan fick äran att kasta i backen på känt manér. Andra män på perrongen handlade grejer till sina fruar som de sedan stack in genom tågfönsterna. Inte jag, för min fru låg och kräktes. Inte så roligt ressällskap direkt.


Killen på mellanbritsen slängde upp en gudabild. Bäst att minimera riskerna för en olycka eller något annat missöde tänkte han. Funkade bra såvitt jag kan bedöma.


AC-vagnar är för töntar. Vi körde på sleeper-class utan sådant trams. Vi hade då en massa fina fläktar i taket istället.


Mat! Jag älskar mat på indiska perronger.