Lättköpt konsument

På morgonen vaknar man och är som vanligt lite småputt över samhällets tillstånd. Det är för mycket yta, för mycket sälja in och alldeles för mycket kommersialism. Till och med ifall man bryter benet och behöver få det gipsat betraktas man som en kund numera. Det gör mig förundrad att behöva bli betraktad som en konsument ifall man har behov av vård och omsorg.

   Efter att ha ätit sin frukost, läst tidningen och blivit än mer putt på världen är det inte helt omöjligt att man loggar upp sig på internet. Där har man inte bara tillgång till diverse favoritsidor utan även till ett enormt utbud av reklam. Den senaste tiden har det eskalerat något för jävligt med en massa blinkande bilder och högljudda ljudspår såväl i överkant som i underkant, på sidorna och mitt i bildskärmen. Man går från putt till irriterad till förbannad inom loppet av tre fliköppningar. Jävla kommersialism! 

Sedan stänger man ned internet och drar ut en sväng i den friska luften. Man är såklart fortfarande på ett mindre bra humör även om det sakta ebbar ut. Fast en sak har man bestämt sig för och det är att inte ge vika för reklamen. Aldrig att man tänker sig köpa av eller nyttja något av de företag som kör med de mest aggressiva reklamkampanjerna. Det tänker man inte ge dem, inte en chans.

På kvällen när man är på väg hem svänger man in i affären för att handla mat. Bredvid brödhyllan möts man av ett berg med kexchoklad. Det är en massa olika och nya smaker som lanseras i begränsad sommarupplaga som man måste spana in. Givetvis måste man köpa hem en av varje och testa dem (tre för 20 kr för guds skull).

Det är när man sitter där hemma med en kexchoklad med banansmak man inser att man gick på det. Dessa limited edition skapelsers enda syfte är att skapa ett extra intresse kring varumärket. Tillverkarna vet ju såklart att banansmaken inte är lika god som originalet. Men de vet också att folk är nyfikna och att de inte kan låta bli att testa, vilket ökar den totala konsumtionen av en viss produkt. Det är när man testat de nya sommarsorterna man inser att man är en lättköpt konsument alldeles oavsett vilket humör man vaknade upp med på morgonen. Efter en sådan här fadäs och avvikelse från den rätta vägen lovar man i alla fall sig själv att inte gå på den lätta igen.

Tills nästa gång man befinner sig i affären:

Med inslag av banan även denna gång. Man undrar ju vad det är för fel på en själv.

Indienkonservativ

Som alla andra lander och platser pa jorden sa utvecklas ocksa Indien. Det ar inte helt likadant som nar jag var har for 9 ar sedan. Ganska sjalvklart egentligen, aven om jag kan ha lite svarigheter med detta. Som tur ar kanner jag igen det mesta, fast jag kan inte lata bli att oroa mig for framtiden.

Senast jag befann mig i Dehli sa byggde de en tunnelbana dar. Nu ar den i fullt bruk. Detta maste jag saga ar positivt. Effektivt och skoj. Samma gubbar och tanter som knallar runt pa gatorna befolkar ocksa t-banan, sa man delar vagn med en massa skona typer. Nu haller de pa att bygga en tunnelbana i Jaipur ocksa. Det far en ju att undra vad som fattas Gbg egentligen?

Mer orovackande var att jag tyckte gatumaten lyste med sin franvaro i de sodra delarna av Bombay, det vill saga downtown (Colaba). Forra gangen jag var dar brukade jag ata en thali ganska nara India gate och lyxhotellet Taj Mahal. Man fick sitt pa skrangliga pallar och skopa upp maten med hogerhanden fran en platbricka. Denna gang at jag istallet frukost pa nagot franskt cafe. Dyr frukost. Vi hade en period i Bombay da vi at mycket okryddad mat eftersom magarna betedde sig lite som vattenfall. Det resulterade ocksa i mitt forsta McDonalds besok i Indien. Och mitt andra. Det franska cafeet drevs forovrigt av vietnameser, sa den koloniala kanslan satt som den skulle.

Var vi an bor sa har alla hotell vasterlandska toaletter numer. Oftast pa restauranger ocksa. Jag har bara funnit den indiska varianten pa tag, dar de ocksa hade den vasterlandska, och pa nagon enstaka turistattraktion. Jag sager som hotellagaren i Bombay sa:
"You will find that many things has changed. I don't now for good or for bad."

Jag maste saga att jag sett fram emot att huka pa toa.

En jobbig sak som forandrats ar att sa manga indier har mobiltelefoner med kamera. Det betyder att det stundtals tjatas nagot enormt om att man ska vara med pa foto. Ihardigast tjatar jobbiga tonarskillar och da vet jag ju att de mest vill ha Tore pa bild. Jag tror mig aven ana vad de ska med den bilden till... Dumma.

Den allvarligaste forandringen jag kan komma pa i skrivande stund ar annars att manga unga man rakar overlappen. De bryter traditionen med mustasch. Den heliga traditionen med mustasch. Ogilla! Mitt Indien ar ett Indien dar alla man bar mustasch.

Till sist maste jag namna att det basta med utvecklingen av Indien ar de billiga inrikesflygen. Sparar oss massor av tid. Vi flog fran Cochin till Jaipur pa nagra timmar istallet for att sitta dryga 50 timmar pa tag. Den forandringen kan jag sta ut med.

Chockvåg

Uppenbarligen är jag inte den enda som reagerat på reportaget i DN Bostad. Artikeln har blivit en snackis bland bloggare, twittrarer och stockholmare. Det finns till och med en grupp på facebook som man kan kan gå med i och raljera över artikeln, dess huvudpersoner och skribenten. Och om det bildas grupper i det forumet då vet man ju att något har hänt.

Nu ligger också artikeln uppe på nätbilagan av DN, så har man missat vad allt skriande handlar om klickar man här.

Förutom att jag är fortsatt ilsken över att ett sådant boende presenteras som något normalt i artiklen är jag också lite lättad över att fler har reagerat mot den. Vi går inte på den lätta, liksom. Men mest av allt är jag nöjd över att vara en i surret. Jag har kommenterat ett ämne som verkar vara oerhört hett just nu. Mer inne än så här blir jag nog inte.