1 vecka kvar

Något nytt och alldeles unikt är på väg att inträffa i mitt liv. Om en vecka gör jag min sista arbetsdag innan jag går hem från jobbet för att vara föräldraledig i ca 8 månader. Det känns mycket märkligt. Jag förstår inte hur det ska gå till egentligen. Alltså, rent praktiskt fattar jag ju- först ska jag och Tore vara lediga tillsammans i åtta veckor. Det blir som ett sommarlov, vilket vi fyller upp med en lång vistelse på Kuba. Sedan börjar Tore att jobba och jag är hemma med lillfisen. Förhoppningsvis får vi en förskoleplats till februari/mars och då återvänder jag till arbetsplatsen. Inga konstigheter.

Men hur kommer det att kännas? Det känns lite sorgligt att avsluta sig själv på jobbet mitt under en period då jag fått börja skörda mycket av min sådda frukt. Men det är nuet det, för jag är övertygad om att jobbet kommer vara avlägset efter bara någon dag på hemmaplan och definitivt så fort vi drar iväg. Själva sommarlovet med familjen känns bara gött. Snarare är det dagen då Tore går iväg på morgonen och jag är kvar där hemma som jag undrar över hur den kommer kännas. Och hur kommer det att kännas efter en månads varande som hemmaförälder? Bara framtiden kan utvisa svaret.

Men nu är det banne mig midsommarafton och det är fortfarande en vecka av jobb kvar. Framtiden kommer sedan. 

Indienkonservativ

Som alla andra lander och platser pa jorden sa utvecklas ocksa Indien. Det ar inte helt likadant som nar jag var har for 9 ar sedan. Ganska sjalvklart egentligen, aven om jag kan ha lite svarigheter med detta. Som tur ar kanner jag igen det mesta, fast jag kan inte lata bli att oroa mig for framtiden.

Senast jag befann mig i Dehli sa byggde de en tunnelbana dar. Nu ar den i fullt bruk. Detta maste jag saga ar positivt. Effektivt och skoj. Samma gubbar och tanter som knallar runt pa gatorna befolkar ocksa t-banan, sa man delar vagn med en massa skona typer. Nu haller de pa att bygga en tunnelbana i Jaipur ocksa. Det far en ju att undra vad som fattas Gbg egentligen?

Mer orovackande var att jag tyckte gatumaten lyste med sin franvaro i de sodra delarna av Bombay, det vill saga downtown (Colaba). Forra gangen jag var dar brukade jag ata en thali ganska nara India gate och lyxhotellet Taj Mahal. Man fick sitt pa skrangliga pallar och skopa upp maten med hogerhanden fran en platbricka. Denna gang at jag istallet frukost pa nagot franskt cafe. Dyr frukost. Vi hade en period i Bombay da vi at mycket okryddad mat eftersom magarna betedde sig lite som vattenfall. Det resulterade ocksa i mitt forsta McDonalds besok i Indien. Och mitt andra. Det franska cafeet drevs forovrigt av vietnameser, sa den koloniala kanslan satt som den skulle.

Var vi an bor sa har alla hotell vasterlandska toaletter numer. Oftast pa restauranger ocksa. Jag har bara funnit den indiska varianten pa tag, dar de ocksa hade den vasterlandska, och pa nagon enstaka turistattraktion. Jag sager som hotellagaren i Bombay sa:
"You will find that many things has changed. I don't now for good or for bad."

Jag maste saga att jag sett fram emot att huka pa toa.

En jobbig sak som forandrats ar att sa manga indier har mobiltelefoner med kamera. Det betyder att det stundtals tjatas nagot enormt om att man ska vara med pa foto. Ihardigast tjatar jobbiga tonarskillar och da vet jag ju att de mest vill ha Tore pa bild. Jag tror mig aven ana vad de ska med den bilden till... Dumma.

Den allvarligaste forandringen jag kan komma pa i skrivande stund ar annars att manga unga man rakar overlappen. De bryter traditionen med mustasch. Den heliga traditionen med mustasch. Ogilla! Mitt Indien ar ett Indien dar alla man bar mustasch.

Till sist maste jag namna att det basta med utvecklingen av Indien ar de billiga inrikesflygen. Sparar oss massor av tid. Vi flog fran Cochin till Jaipur pa nagra timmar istallet for att sitta dryga 50 timmar pa tag. Den forandringen kan jag sta ut med.

Ledig lördag på en tisdag

I morse när jag vaknade hade jag en plan. Jag skulle göra både det ena och det andra, fara hit och dit och fixa och trixa. Sedan sket jag i allt det och beslutade mig för att bara vara. Istället för en produktiv dag i brukligt vardagstempo skaffade jag mig en ledig lördag på en tisdag. Så himla skönt. Under tiden som slapp student eller tillfällig lönearbetare var jag mycket bättre på att tillbringa min lediga tid på ett för rekreationen produktivt vis. Jag ska bli bättre på det igen. Med start idag.

Så vad har jag då (inte) gjort idag? Först frukost och ett avsnitt av South Park på datorn. Och ett avsnitt till. Efter det samtalade jag över telefon med Kamrat Björn i en timme ungefär. Vi redde ut det nuvarande världstillståndet och hur vi skulle ändra på det. Fördelningen mellan dessa två saker var väl ungefär 55 minuter gnäll och bröl och sedan ungefär fem minuter av visioner. Jag tror vi var bara någon halvminut ifrån den optimala lösningen på allt då jag blev tvungen att avsluta samtalet eftersom jag blivit så varm om örat. Det var synd.

Jag hade också en tid att passa. Jag skulle möta upp Soffan och äta lunch. Få saker är så mycket ledig lördag som en lunch på café. Så fick jag mig en nypa luft också. Inte att förakta. Det var väldigt trevligt att träffa Soffan även om hon envisades med att gå tillbaka till sin arbetsplats efter någon timme.

Tillbaka till soffan (möbeln) alltså. Och där är jag nu. Nöjd.