Igår slängde jag upp 170 spänn för att bli arg, frustrerad och irriterad resten av kvällen. Ingen investering direkt. Visserligen hade jag kunnat bli nöjd också, men sannolikheten talade hela tiden för det förstnämnda resultatet. Nu har jag inte direkt sprungit arslet av mig för att skåda allsvensk fotboll i år så ur det perspektivet såg jag fram emot att gå till Ullevi igår. Och ur det perspektivet hade jag även glömt bort att fotboll numera kostar närmare tvåhundra pix. Alltså, så många gånger som jag förbannat de höga priserna på biofilmer, och i vissa fall avstått biobesök på grund av dem, kan man ju undra vad jag håller på med. Filmer går ju också att välja med både hyfsad omsorg och med stort hopp om god kvalitet. Inte riktigt fallet med allsvensk fotboll.
Dessutom går jag och klurar på och småtvekar över ifall jag ska köpa ett nytt och jävligt mycket bättre minneskort till kameran för 159 kr. Livslängderna på respektive investeringar får väl betecknas som väsensskilda och likväl satsar jag mina slantar på det kortsiktiga alternativet. Det är väl bara att inse att fotboll inte handlar om intelligens. Inte ett dugg.
Dessutom går jag och klurar på och småtvekar över ifall jag ska köpa ett nytt och jävligt mycket bättre minneskort till kameran för 159 kr. Livslängderna på respektive investeringar får väl betecknas som väsensskilda och likväl satsar jag mina slantar på det kortsiktiga alternativet. Det är väl bara att inse att fotboll inte handlar om intelligens. Inte ett dugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar