Vilken fredag. Den började med att jag trodde att jag var ledig i två sekunder. Jag hann till och med bli arg för att klockan ringde trots att det var en ledig dag. Sedan kom det en besvikelse och la sig till rätta strax ovanför vänster bröstkorg då jag insåg att det var en arbetsdag som just startat. Men det var ändå inte så farligt eftersom det idag inte skulle vara en vanlig arbetsdag som stod på schemat, utan en dag med föreläsning, gratislunch och gemenskap mellan arbetskamrater.
Vi höll till på ett ställe där de serverade en findus-vårrulle i sällskap med några syltlökar och burk-ajvar för 125 kronor till lunch. Tur det var gratis då, för mig. Inte desto mindre var det en besvikelse. Men stället var åtminstone faschonabelt på ytan. Utifrån utseende på villan, som heter Villa Odinslund, och placering i stadsdelen Örgryte var det inte så konstigt att många av de andra matgästerna var borgarsvin. Mycket kostym med slips och pärlor i örat var det och på parkeringen stod det fullt av dyra bilar. Sådana där som man får lust att repa lacken på bara för att öka landets BNP lite grann. Nu gjorde jag inte det eftersom jag var där i egenskap av kommunalt anställd socialarbetare och utifrån det hade det varit lite pinsamt att bli påkommen.
Genom fönstrena till konferensrummet kunde man höra bruset från genomfartsleden som skär genom Göteborg eftersom stället är beläget bara några tiotals meter från den. Det ska massbilism till för att störa en idyllisk fernissa. Då jag cyklade därifrån för att möta upp en kamrat i Gårda tänkte jag att genomfartsleden inte bara är en bullrig sak utan även en riktig klassgräns. Ett par tramptag, en sväng och ett rull så var man mitt i den gamla klassiska arbetarstadsdelen. Den som knappt existerar längre. Här är en bild på hur det såg ut förr i tiden:
Bilden är från 1964 och som man kan se låg det en järnväg där det i dag ligger en motorväg. För att få till motorvägen byggde man en tunnel till tågen och rev de hus som man ser på bilden hitom bron i bakgrunden.
Det ska fan till att tycka om en stad som förhållit sig så rationellt till sina hus och bebyggelse som Göteborg har gjort, tänkte jag medan jag och min kamrat vandrade utmed Mölndalsån. Men sedan drack jag ett glas eller två på Stadsteaterns uteservering och då glömde jag bort att tänka. Lika bra var väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar