Somriga frihetskänslor

Egentligen borde ju en kapare som jag befunnit mig där det hände nu i veckan. Jag borde varit med och hållt den frihetliga fanan högt mot den reaktionära statens förtryck. Hade jag varit där hade det varit Ship to Gaza som kapat den israeliska krigsmakten istället för tvärtom.

Eller, nä, hela den historien och hela det förloppet och alla vidriga högermänniskor som försvarar bordningen av båtarna och ihjälskjutandet av människor är bara för sorgligt. Det är för ledsamt för att orka skriva om och försvararnas argument är alldeles för oförståeliga för att orka försöka förstå annat som otäck retorik. Tänk att behöva läsa åsikten att de tungt beväpnade angriparna sköt folk i självförsvar när de kapade båtarna. Suck. Och Tyskland vandrade egentligen in lite fredligt i Polen 1939, men blev tvungna att döda några miljoner polacker eftersom de hade fräckheten att i hög fart rida på sina hästar rakt emot de tyska trupperna.

Händelser som dessa vingklipper onekligen en fågel som har lust att prova sina vingar. Ändå kan det inte hjälpas att somriga solstrålar och ljumma vindar väcker liv på lusten att sväva fritt över världen. Inte för inte slår man ned sin röv vid en klippa vid hamninloppet och tittar drömskt ut över horisonten. Synd bara att det är vardagskväll och synd bara att man är välrotad i en vardagslunk. För så fort man försöker sig på ytterligare ett försiktigt kliv västerut märker man att selen inte räcker längre och, bums, så sitter man där på röven igen och tvingas nöja sig med drömmar.

I lägen som dessa blir det tvunget att ta till flaskan. Den inte bara passiviserar hjärnan i stunden, den skapar också ett eftermäle så att man inte heller dagen efter riskerar att orka göra slag i saken (typ säga upp sig, sätta sig i en båt och segla bort). Jag tippar att just alkohol är den främsta orsaken till att människors somriga frihetskänslor slutar med en tripp till grannkommunens camping och en enkelbiljett tillbaka till fabriken. Konstigt egentligen att just alkohol samtidigt är så förknippat med frihetskänslan som sommaren bjuder på.

Men idag är det inte de få ölen jag drack vid havskanten igår som bråkar med mig. Idag är det dessa pinnar som är bovarna:



Cigaretter är ju också de något som helt förljuget förknippas med frihet. Men idag har jag återigen fått det bevisat för mig att the Marlboro man inte är på riktigt även om det var Camel som fyllde mina lungor med rök. Bakfylla på grund av cigg. Inte första gången jag genomlider denna process direkt. Hur dum får man lov att va?