Nu måste jag få gnälla lite över mitt vardagsliv. Det där som utspelar sig bortanför mitt privata jag och bakom masken av ett professionellt jag. Så här på sommaren präglas arbetsplatsen som sig bör av att folk har semester i olika omgångar och där är jag inget undantag. Jag älskar mina semesterdagar. Det enda negativa med dem är att man måste ta ett beslut på hur och när de ska fördelas och jag kan aldrig riktigt bestämma mig för hur jag ska tänka. Är det tidig semester man ska ha? Eller en sen? Uppsplittrad över året eller en lång och sammanhållen?
I år valde jag en uppsplittrad och en sen sommarsemester. Det betyder att jag tidigare i år brännt en vecka, att jag sparar en vecka till i höst och att jag har semester i tre sommarveckor med start 16 augusti. Fördelen med en sen sommarsemester är att jag kan se fram emot en ledighet när andra kommer tillbaka till arbetsplatsen. Det känns fint att avsluta sommaren med ledig tid. En baksida på det är att det känns som att tiden sniglar sig fram och att sommaren riskerar ta slut.
Den största nackdelen med att ha semester sist i arbetsgruppen är att jag blivit den som i störst utsträckning varit den sammanhållande länken på jobbet. Jag har liksom fått ansvaret att se till att saker blir gjort på rätt sätt och jag har under de senaste veckorna i princip varit den enda som vikarierna kunnat vända sig till för att få råd. Jag har upptäckt att det kan vara ganska så stressande. Men värre ändå är när någon enskild vikarie tror sig kunna det mesta redan och agerar utan att fråga. Då tvingas jag så gott som bokstavligen springa runt och dubbelkolla så att inga skador skett. Det blir nästan som ett dubbelspel där jag mörkar saker som ungdomarna säger till mig eftersom jag inte litar på hur vikarien kommer handskas med informationen. Jag har också lagt mig till med taktiken att förekomma vederbörande och i detalj tala om hur jag tycker man ska agera i alla enskilda situationer. Vilket ju också är något stressande.
Men det sistnämnda har även givit resultat i form av att fadäserna har minskat i takt med mitt ökade ansvarstagande (och min ökade arbetsbelastning). Så när de andra kommer tillbaka från sina lata dagar är vikarierna helt fullärda och självgående (nåja) och de kan ha det slappt och gott på jobbet. Helt klart en fördel med att ha tidigt semester och en nackdel med sen semester.
Undrar om jag någonsin kommer komma fram till vilken planering som är bäst och det överhuvudtaget finns något som är bättre än det andra. Men just nu lutar det åt att jag vill ha tidig semester nästa år så att tiden inte behöver snigla sig fram över sommaren samtidigt som huvudet mitt stressar i 100.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar