Efter att ha jobbat min sista dag i söndags har jag nu haft tre lediga dagar. Inte så länge alls, men jag kan tycka det är dags för en redovisning redan nu för hur det ser ut när man är lite ledig. Vad som händer liksom.
Huset jag bor i håller på att uppdateras. Förutom en helt onödig lounge vid entrén, låsning av den för oss närmsta porten och en storleksmässigt totalt misslyckad cykelparkering så ska vi få en elekronisk tavla inmonterad i hallen. På den ska man kunna se när spårvagnarna går och när tvättstugan är ledig. Allt detta behöver vi sedan bara betala 200 kr extra för i månaden. Jag är så jävla nöjd med det. För att kunna installera dessa moderniteter måste det dock borras och trixas en hel del, så det gör man varje dag från klockan 8:00 ungefär. Då skakar det i hela huset. Idag var det dags för vår lägenhet och vi hade jobbargubbar hemma hos oss mellan 8-16. Tur att vädret lämpade sig för utehäng.
Att vara ledig mitt på dagen och flänga runt på staden innebär för mig att jag träffar på eller ser gamla klienter. Igår stannade jag till och snackade med en av dem. Han sa att anledningen till att jag tvingades byta jobb var att jag är för snäll. För bra helt enkelt. Det värmde mitt hjärta att han sa så, men han har ju såklart fel. Jag är inte snäll- jag är hård. När jag frågade hur han har det sa han att det bara var bra så länge han tog sin medicin. Då vet ju jag att vi inte snackar receptbelagda grejor.
Att flänga runt med cykeln innebar igår att kedjan hoppade mitt i ett flygande tramptag just innan Stigbergsbacken. Jag fick hoppa av snabbt som fan och springandes stoppa rullet. Ungefär som när man var liten och lekte indian och låtsades att cykeln var en häst man red in. Eller gjorde man inte det? I vilket fall som helst var det stört omöjligt att få på kedjan igen, så jag tvingades gå till närmsta cykelhökare och be om hjälp. Jag hade bråttom också eftersom jag skulle möta upp en kamrat vid Hagabion. Cykelgubben hjälpte mig så gärna så och sträckte och smörjde kedjan på kortare än två minuter. Sedan ville han ha 80 spänn för tjänsten. Lite överdrivet kan man tycka. Påminner inte så lite om den klassiska historien om paraplyförsäljaren som höjer priset då det regnar. Fy fan för att vara moderatsmart.
Idag har jag fått hjälp av fotokillen vid Mariaplan att rengöra sensoren i mitt kamerahus från den smuts som hamnat där. Han tog inte betalt för det. Honom gillar jag. Sedan cyklade jag längs med Såggatan och mötte då Richard Ekunde. Han pratade i telefonen så det var inte riktigt läge att tala om för honom att han ska nöja sig med att bryta motståndarnas anfall och låta andra sköta passningarna. Ibland får man vara lite smidig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar