På väg hem härom dagen klev jag in på Mynt och musik i Stigbergsbacken. Det är en trevlig butik av en sort som jag hoppas aldrig försvinner, även om utvecklingen tyder på att såväl musik som litteratur blir mer och mer digitaliserad. Det är i denna butik jag en gång i tiden köpte min digra samling Hulk-tidningar. Jag har nog åtta stycken! Bakom kassan står det en skön man som känns gedigen. En av den gamla stammen, som bara vill ha ett gött liv och som hittat ett lagom slitsamt sätt att tjäna sitt uppehälle. Säkerligen efter att ha slitit ut ryggen på något bygge eller i hamnen eller på ett skrotupplag. Han har en Öis-halsduk hängande vid disken också, vilket i dessa tider då den fotbollsklubben sätts i konkurs, gör att man vill handla av sympati. Jag hittade denna snygga skiva:
Dock så köpte jag den inte av sympati till den skäggige öisarn, utan för att dess omslag var i det närmaste oemotståndlig. För att inte tala om dess baksida:
Jag påpekade detta faktum då jag langade fram en hundring från framfickan och fick då motfrågan ifall jag åker minibuss till jobbet.
"Nä, jag cyklar", sa jag.
Fast jag åkte minibuss till den arbetsplats jag genomförde min praktik på i Kapstaden, så jag kunde ändå känna lite befogad samröre med skivan. Tycker jag allt. Nu ska jag bara inhandla en skivspelare också så jag kan lyssna på plattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar