Indien. Ibland ger det, ibland tar det. Denna resa har hittills inneburit en liten for stor andel av dagar med kass mage. Nu har det stillat sig, men man vet inte ifall faran ar over. Det har ju gatt fram och tillbaka de tolv dagar som vi befunnit oss pa indisk mark. Samtidigt ska jag inte klaga eftersom det ar Tove som haft det varst.
Jag har de senaste veckorna innan avresa lobbat hart for de indiska tagresorna, att de ar skithaftiga. En timme innan var forsta tur, som enligt tidtabellen skulle ta 22 timmar, blev Tove illamaende. Typiskt att graviditetskanningar ska komma just nu suckade vi. Fast det var varre. Det blev en 26 timmars lang resa med krakningar och toabesok. Under tiden frotterade jag mig med lite random indier.
Efter det har jag ocksa fatt ma kass och spy vid nagot tillfalle. Ingen fara, men det fortar ju nojet lite. Jag vill att mina maltider ska ligga kvar och gotta sig i buken ett tag. Inte ha brattom ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar