Doin nuttin day

Idag är en dag då jag inte ska göra något. Igår blev jag medryckt ut i krogsvängen, vidare in bland punkhängen och med en avslutning som stupfull och slutkörd ner i loftsängen. Så idag ska jag inte göra något. Ingentingen.

Jag ska till exempel inte bli upprörd över beteendevetare som i dagsblaskan bräker på om hur vi för alltid och oförändringsbart begår handlingar utifrån vilken plats i syskonskaran man råkar vara född i. Oj, vad mycket man kan härleda till beroende på om man är det äldsta syskonet, mellanbarnet eller yngst. Tydligen kan en sådan sak som att glömma lägga i handbromsen när man parkerat bilen bero på det, "Typiskt lillebrorsbeteende..." Den synnerligen vasse reportern Mats Lerneby nöjer sig inte med beteendevetaren Elisabeth Schönbergs vishet, utan ger sig iväg ut bland vanligt folk som kan bekräfta tesen. Vi får träffa 34-åriga Paula som vill ha kontroll, hon är ju ändå ett mellanbarn, och är den som plockar i ordning efter fikat på jobbet. Så typiskt mellanbarn! Hon är ju dessutom gift med en man som är lillebror och han glömmer såklart sina nycklar och sin plånbok i tid och otid. Sååå typiskt småbröder.

(men, vad hände med genusanalysen?)

Ensambarnet Marcus vill fortfarande i sin digra ålder på 42 ha en egen flaska när han köper läsk till barnen. Åååh, typiskt ensambarn. Det är inte för att de är snåla, de är bara vana vid att ha eget. Sådana beteenden är i vissa fall beklagliga, ibland charmiga, men alltid oförändringsbara. Det är ingen idé att ens försöka få ett lillasyskon att ta ansvar eller ett mellanbarn att slappna av. In till döden kommer de vara omöjliga att förändra.

Så därför, som en slapp lillebror, kommer jag inte göra något idag. Ska bara soffa mig och kolla på fotboll och bandy på TV i sällskap med en påse chips. Kanske ska jag värma lite mat på spisen, på sin höjd.

En fråga

Jag undrar bara hur det är möjligt att kalla något för krig när den ena sidans dödssiffror är typ 15 och den andra sidans är drygt 1200st? Tror till och med de kära israeliska politikerna kallar det för ett försvarskrig... Vet definitivt att de skyller allt på palestinerna, "De gömmer sig bland civila, så det är deras fel att vi bombar skolor och sjukhus". Och nu kräver dessutom världens tredje största krigsmakt att Egypten ska se till att Hamas inte ska kunna föra in vapen via de tunnlar som går under gränsen in till Gaza. Eftersom dessa hotar Israels säkerhet. Ja, jo uppenbarligen. Vi tar siffrorna igen, 15-1200.

Gött se att det de ledande politikerna verkar ha lärt sig av historien är att behandla andra som skit. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv är det väl ganska logiskt i och för sig att man behandlar andra så som man själv blivit behandlad, men det är ju trots det helt vanvettigt.

Det gör mig spyfärdig att behöva se hur svin rättfärdigar sina svinigheter med gamla oförätter. I Israel kallar man det hela för krig och i Sverige för konflikt. Men om man tar på sig ett par sydafrikanska glasögon måste man nog se det för vad det är, nämligen en elakare form av apartheid.

Opera

Till stor förvåning för den breda allmänheten har Kaparn nu beträtt de fina salongerna vid älvkanten i staden vid havet. Han har tillsammans med stadens nobless stigit över tröskeln till operahuset för att spendera några timmar i finkulturens tecken. Opera stod på kvällens program, detta borgerliga nöje. Kaparns sällskap, den ljuvliga och skira f.d. sjöjungfrun Ariel, påstod dock envetet att även vanliga musikälskare ofta besökte operasalen. Men detta var nog mest för att avdramatisera det hela så inte Kapare Bo skulle vända redan vid spårvagnshållplatsen.

Hur som helst intogs balkongplatserna i god tid och det bredvid människor som nog kunde gå för att vara inte allt för mycket över oss andra i den sociala hierarkin. Så kostade dessa biljetter 310 kronor också, vilket ju i ärlighetens namn i princip tangerar en vanlig biljett till en vanlig rockkonsert eller en halvdyr sittplatsbiljett till en match med Atleterna nästa säsong. Om det sedan är ett tecken för att operan närmar sig allmänheten eller för att gamla arbetarklassnöjen håller på att bli nöjen för den övre medelklassen får vara osagt tills vidare. Vad som kan bli sagt är att man på dessa platser hamnar en bit från scenen och sådant får förstårs en man av Kaparens dignitet att sukta efter de mer exklusiva platserna på parkett. Ni vet, de där som går loss på 565 kr och som lockar människor med fetare varianter av plånbok, men som också erbjuder större närvaro till den stora konst som utförs på scenen.

Och Kaparn skulle inte vara en kapare om han inte spanade in de två tomma stolar som fanns på rad två, för att i pausen skutta ned med Ariel vid sin sida och inta dessa platser. "Lite brist på respekt inför reglerna måste ju praktiseras även på ställen som dessa", tänkte han, väl medveten om att sammanhanget kanske inte var den mest radikala miljön i staden. Resultatet blev i alla fall att han satt och spred sina skägglöss mellan damer iklädda diamanter och herrar med rakvattenskvättar för över en dollar/ml på sina halsar... ja, här får ni hänga med i associationerna bäst ni kan... och det spred ju en viss glädje inom hans bröst. Det och att de båda helt plötsligt satt så nära scenen och orkesterdiket att de hade kunnat lugga dirigenten om de velat.

Närheten och den goa känslan av lite bus förhöjde den gamla sjörövarens kväll på operan avsevärt och han kunde nöjt traska hem till sin boning för att steka sig några after show- korvar. På näthinnan fanns följande bild:




Här dör hon.

Juletid

Idag är det julafton även för en storkapare som jag. Självklart så firar jag inte den vare sig med hemmamys och Kalle Anka, eller med skinka (öörk...) och knäckta nötter till efterrätt. Nä, för som den redige sjörövare jag är ratar jag såklart familjetrams och släktträffar. Sådant är inget för frifräsare som Kapare Bo. Istället har jag farit runt i skog och mark för att besöka andra pirater där de håller hus i sina kojor och bland brädhögar. Ohoj, sicket ös! Det är svårt tänka sig en bättre jul än så.

Och jag fick med mig en hälsning tillbaka från hela denna vackra piratflotta till er alla:
- God jul, landkrabbor och plyschbyxor! Må ni ha en fröjdefull helg så ses vi på stadens gator och torg lagom till nästa löning...
Det senaste där kanske bör ses som ett direkt hot gott folk, jag känner mina kompisar. Så ett tips är att hålla i plånboken och ha ett vakande öga över axeln. Själv har jag haft en av mina absolut bästa julaftnar, hoppas detsamma gällt för er. God jul.

Bandyfeber

Titelordet på detta inlägg är onekligen en motsägelse, ungefär som en klassisk bandydekal från Motala som viskade att ifk bandyn- den värmer. Men inte värmer det speciellt att bevittna en bandymatch och inte heller riskerar man nämnvärt att bli så upphettad att ett feberrus sätter in (skulle möjligtvis vara dagen efter då). Men till sporten hör ju av hävd ett annat slags rus, den som är frambringad av alkoholhaltiga drycker. Inget unikt i sig, ifall man jämför med fotboll, men skillnaden ligger i val av vätska och att man får ta med sig egen dryck in på arenan.

För den oinvigde kan det bli lite knepigt att ha koll på traditionerna kring vilka drycker som gäller, särskilt om man är en van fotbollskonessör. Inte för mig dock, då jag inte bara lider av ett fett allmänbildande utan också har varit på en och annan bandymatch genom åren. Till helgens GAIS-match på Heden tog jag dock inte bara med mig en fryntlig vän, utan deligerade dessutom dryckinköpet till samme man. Resultatet följde inte helt regelboken, men till hans försvar så hade han i alla fall försökt tänka till. "Bandy", tänkte han, "då funkar inte öl så bra. Då ska man satsa på något som värmer." Sagt och gjort, valet föll på whisky och det får väl sannerligen räknas som fullgod bandydryck. Ty fickpluntan fungerar perfa, även om det egentligen är glögg på termos som man i första hand förknippar med sporten. Och just det där med termos hade min vän lite kläm på. Han glömde bara att termos använder man för att hålla uppvärmda drycker varma och att värmande drycker som whisky dricks ur plunta. Han hällde helt enkelt över starkspriten på termos.


Så där stod man och drack Whisky ur termos. Inte whisky till kaffet på termos och inte whisky i kaffet på termos och inte glögg på termos, utan kall whisky på termos. Tja, den höll ju temperaturen bättre än kaffe brukar göra i alla fall. Och den värmde bröstet. Tyvärr inte fötterna, de antog istället formen av isklumpar. Runda isklumpar kändes det som när man traskade hem efter slutsignalen...

+88

Häromdagen var det någon som ringde på min telefon utan att jag märkte det. Jag hann alltså inte svara. Påringningen kom från landsnummer +88, vilket är Bangladesh. Synd jag inte hann svara för det hade varit så trevligt att få det pratat lite med en man i mustasch. För nog var det allt en man i mustasch som slog mitt nummer, något annat existerar inte. Kan ju också varit så att det var ett sådant där scam, när man ska ringa tillbaka och de drar lite pengar från ens telefon. Men jag tror inte det. Jag tror det var Asien som ringde och ville påminna om att jag varit borta länge nu. Kom tillbaka, my friend, sa de. Och jag vill så gärna svara att jag kommer, jag kommer nu.

Bara att smaka på ordet bangla får mig att drömma mig bort från allt regn och rusk, till en del av världen som är full av chai, apor, värme, mustascher och galenskap. Ett liv där är som tusen liv här.

Bangla, bangla, bangla, bangla...

Julefrid

Nu närmar vi oss julen med stora kliv
denna tid, fylld av familjekiv

Kanske kommer det snö, kanske blir det regn
men det är ändå klapparna som är dess poäng

Det och maten och spriten
och den traditionella familjeriten

Fin dikt. Visst. Men trots sina lyriska förmågor så stämmer poesin inte riktigt in på Kaparns jul detta år eftersom han ska jobba. Därav julefriden som inläggets titel annonserar om. Ja, med det menas såklart avsaknaden av familjetvister. Kaparn ska istället ut på gator och torg för att sprida värme och ljus till stadens fattiga och mindre bemedlade. Detta digra arbete kommer ske utan påklistrad luva och tomtemask, då det inte lär behövas för att övertyga massorna. Under julaftonens eftermiddag vandrar han in på Gamle Port, och vad kan passa bättre för en grönsvart tomtes hälsa och välbefinnande? Ho ho ho, de goda sakerna samlas uppenbarligen i samma fåra.

Men nu i dagarna roar han sig med att luska reda på olika goda veganalternativ till det julbord han själv tänker sitta och äta vid, för där finns inte plats för annat. Därav julefriden som inläggets titel annonserar om. Redan nu kan avslöjas att gamla beprövade klassiker som griljerad tofu, Janssons frestelse på tartex och vegansk senapssill kommer dyka upp på bordet. Liksom tångcaviar och bruna bönor med kokt potatis. Nu ska Kaparn bara hitta på lite andra grejer att förgylla bordet med.