Typ marknadsföring

I dagar som dessa då all media i hela landet går bananas över att en ny tronarvinge har fötts kan man inte undgå att tänka på det här med marknadsföring. Det är helt otroligt vad hovet lyckats väl med att få all journalistik att bli fullständigt raderad och ersatt av fjäskigt berättande. De behöver inte ens anstränga sig (förutom Victoria lite denna gång). Allt de behöver göra är att smälla på lite glamour, som med barnafödandet eller med bröllopet härom året, så glömmer medierna och svenska folket allt om horor till kaffet och nazipengar i skjortärmen. Hovet glider undan all kritik med ett "nu ska vi ba... typ... ha kul ett tag".


I förra veckan var jag i mataffären och botaniserade bland de olika matvarorna. I frysdisken fann jag ett paket med vegetarisk kyckling. Många är det som undrat varför det skapas vegetariska matprodukter vars mål är att efterhärma köttprodukter. Delvis tror jag det är för att en del vegetarianer vill kunna äta sin barndoms maträtter, men mest tror jag det handlar om att tillverkarna vill finna nya målgrupper för sina varor. Det är trots allt inte så där väldans miljö- och energiriktigt att stoppa i sig kött, vilket troligen kommer bli alltmer tydligt i en närstående framtid. Därför gäller det att locka med lite läckra alternativ och att ligga i tiden rent språkligt. Vad passar då bättre än att locka med Vegetariska filéer- typ kyckling?

Även den mest rabiata köttätaren måste bli lockad av något som smakar typ kyckling. Folk äter väl i princip vad som helst bara det marknadsförs som att smaka typ kyckling. Jag antar att det är på det sättet som vi har fått ett gäng strutsfarmar i vårt land.
   Jag kände mig i alla fall manad att köpa hem ett paket filéer- typ kyckling och kan meddela att de nog också smakade typ kyckling. Eller åtminstone typ någonting.

Om den dagen kommer då hovet tappar i popularitet hos folk och hos media tycker jag de ska dra till med någon klatschig slogan i stil med de vegetariska filéerna. Det kan vara något på temat: Kungahuset- typ folklig. Den skulle nog rätt många gå på. Nästan så man tror att kampanjen redan är lanserad.

För övrigt har jag hållit på att skriva det här inlägget i drygt två dygn, men blivit ständigt avbruten av en gnällig dotter som inte vill annat än att vara i någon av föräldrarnas famn. Hon vill närmare bestämt vara gnällig i våra famnar. Något irriterande i längden, men kanske hon kunde lansera det som: Gnällighet- typ kärleksfull närhet?

Kökskungen

Hemma i Sverige igen och det kan man ju ha blandade känslor inför. Jag är inte så glad i vädret, det är 30 grader för kallt. Inte heller jättenöjd med att vara tillbaka på arbetsplatsen, fast om en månad byter jag så jag överlever det med. Men nog är det en smula dystert med insikten att semestern är slut. Tur att den var så bra då.

Jag har inte skrivit så mycket om våra semesterdagar i Indien, vilket är något av en paradox. När det väl finns en drös av historier och anekdoter dagligen att återberätta så har man liksom inte tid att sätta sig ned för att skriva dem. I alla fall inte ifall man reser utan egen dator som vi gjort på denna semester. Som på alla semestrar.

Även om jag inte är så glad i att vara tillbaka i vardagslunken och även om jag inte är så sugen på indisk mat för tillfället så är jag väldigt nöjd med följande inköp:

Med Kitchen King Masala kan man inte misslyckas i köket. Det går bara inte.

Julmat

Nu har jag redan lagat och ätit färdigt min julmat för i år (förra helgen faktiskt). Roligast är att laga den. Egeninlagd vegansill utan sill, skinka tillverkad av vetegluten och ansjovisbefriad Janssons frestelse. Det är grejer det. Nästan så att mitt julbord var fulländat. Om det nu inte varit för avsaknaden av denna fina produkt:

Jag har ingen aning om hur dessa göttbullar smakar. Jag har aldrig fått tillfälle att äta dem, men vem vill inte sätta tänderna i en göttbulle? Nästa år ska det finnas göttbullar på mitt julbord.

Sommarchips

Jag käkade en klassisk sommarmacka idag. Det var en macka som bestod av knäckebröd, smör, färskpotatis, örtsalt och gräslök. Smarrigt som vanligt, som varje år. Lite överraskande var dock att jag tyckte mackan smakade chips och inte macka som mackor brukar göra. Det måste bero på kombinationen av ingredienser helt klart och då kanske främst gräslöken. Men allra mest tror jag det har att göra med frånvaron av chipspåsar i mitt fotbolls-vm knä. En endaste ynka påse chips har det blivit under detta mästerskap, på självaste midsommarafton, som om två matcher är inne i kvartsfinalspelet. Sånt skapar enorma kroppsliga förhoppningar så stora att en macka förväxlas med chipset som magen egentligen vill ha. Jag ser med spänning fram emot finalen och salladen som smakar barbecuechips.

Lite sommarchips.

Julefrid

Nu närmar vi oss julen med stora kliv
denna tid, fylld av familjekiv

Kanske kommer det snö, kanske blir det regn
men det är ändå klapparna som är dess poäng

Det och maten och spriten
och den traditionella familjeriten

Fin dikt. Visst. Men trots sina lyriska förmågor så stämmer poesin inte riktigt in på Kaparns jul detta år eftersom han ska jobba. Därav julefriden som inläggets titel annonserar om. Ja, med det menas såklart avsaknaden av familjetvister. Kaparn ska istället ut på gator och torg för att sprida värme och ljus till stadens fattiga och mindre bemedlade. Detta digra arbete kommer ske utan påklistrad luva och tomtemask, då det inte lär behövas för att övertyga massorna. Under julaftonens eftermiddag vandrar han in på Gamle Port, och vad kan passa bättre för en grönsvart tomtes hälsa och välbefinnande? Ho ho ho, de goda sakerna samlas uppenbarligen i samma fåra.

Men nu i dagarna roar han sig med att luska reda på olika goda veganalternativ till det julbord han själv tänker sitta och äta vid, för där finns inte plats för annat. Därav julefriden som inläggets titel annonserar om. Redan nu kan avslöjas att gamla beprövade klassiker som griljerad tofu, Janssons frestelse på tartex och vegansk senapssill kommer dyka upp på bordet. Liksom tångcaviar och bruna bönor med kokt potatis. Nu ska Kaparn bara hitta på lite andra grejer att förgylla bordet med.

Att inte planera och dess konsekvenser

När jag för en kort stund sedan var och handlade i den närmsta matbutiken slog det mig att jag varit där sex eller sju gånger bara den här veckan. Det är i mina ögon ett jävla spring. Och det för att affären ligger så löjligt nära. På ett sätt är det ju väldigt praktiskt att använda mataffären som ett extended kylskåp när det som står i lägenheten är något för litet och det påminner mig om de fyra- fem månader som jag bodde utan kylskåp. Ooh, happy days! Ur en annan synvinkel kan man känna sig som en stjärnkock på sin dagliga inköpstur efter de perfekta råvarorna, förutom att jag inte letar runt så mycket där i min Willysbutik. Men framför allt är det ett utslag av närhet. Det och en otrolig brist på planering. Är det något jag skulle behöva öva på är det att planera och då ligger inte butiken på ett pedagogiskt avstånd precis. Jag kan lätt se framför mig hur detta kommer få förödande konsekvenser den dagen jag flyttar till ett boende som ligger långt ifrån matställena. Jag ser svält på grund av dålig planering.