Fotbollsfeber

Nu är det ju som bekant ett EM-slutspel i fotboll som pågår mellan alptoppar och oändliga reklampauser. Detta är förstås mycket skoj för de som gillar sporten, men mindre kul för de som inte tycker att en fotbollsstuds är rolig. Som ett exempel kan ges när jag en morgon väcktes av ett förtvivlat tjut över att fotbollen nu även tagit över kultursidorna i morgontidningen, en av den intelligenta människans sista frizoner från masspsykosen. Den empatiska delen av mitt jag hyser en stor förståelse för denna förtvivlan för det blir lätt lite för mycket av det goda nu när all massmedia gör helsidesartiklar om kroppsliga skavanker på diverse spelare. Men trots det gillar jag samtidigt att fotbollen flyttar in i det kulturella finrummet, i alla fall i relation till att kulturen försöker hoppa in omklädningsrummet för då blir det ofta ett riktigt dåligt resultat. Glöm inte Ernst Brunners metaforer i TV-studion eller Glanzelius känslodrypande utsagor som drabbade oss på 90-talet. Sällan har idrotten varit mer ointressant än då. Fast nutidens alla olika mediekanaler och tusentals experter som ska komma till tals med mer eller mindre vettiga matchanalyser och framtisprognoser är ju inte heller speciellt intressant. En av fotbollens förtjänster är att alla kan ha en åsikt och att dessa är ungefär lika mycket värda, men måste så många ha en massmedial åsikt undrar man ju då. Det blir lätt tjatigt. Kvällstidningarna är sprängfyllda av krönikörer, artiklar och inte minst bloggar som alla skriver om exakt samma sak. Och nu gör jag det med... Men va fan, kom igen, det råder ju fotbollsfeber.

Igår tog det sig uttrycket att det ringdes in ett gäng till närmsta park för att lira boll och jag fick fullständiga flashbacks från den tiden då man var så liten så man inte hade ro nog att sitta inne en sommarkväll och titta på fotboll, utan var tvungen att kuta ned till närmsta bollplan och kicka boll. På den tiden höll alla på Brasilien och ville trixa, dribbla och skruva in frisparkar i främre krysset. Igår försökte vi snarare ge oss på det italienska spelet med zonförsvar för att slippa springa, tröjdragningar och enkla passningar som varvades med enstaka briljanta konststycken. Idag jobbar jag istället på att härma Fredrik Ljungberg och kör med fet rehabiliteringsträning i soffan framför TV:n och kvällens matcher och imorgon tror jag att jag ska försöka efterlikna en tvättäkta svensk fotbollssupporter. Nutid, dåtid eller framtid spelar ingen roll- allt kretsar ändå kring sporten fotboll.