liberala

När liberaler försöker ta patent på ordet frihet och ställer det som en motsats till välfärd och socialism menar de egentligen frihet för de som redan är fria på grund av deras ekonomiska ställning. För oss andra betyder det att vi är fria att välja vilket el-bolag som ska höja och åter höja våra hushållskostnader för att ge högre avkastning till de som har pengar nog att inneha en rejäl knippe aktieposter. I bästa fall. Värre blir det när de pratar arbetskraftsinvandring och villkorat uppehållstillstånd, då finns det inte mycket frihet över förutom till arbetsgivarna. Där finns mycket skyldigheter för individen såklart, fast det vet vi ju alla att frihet snarare är lika med rättigheter. I en liberal världssyn står välfärdssamhället i vägen för friheten.

Det är av anledning till den ovan länkade artikeln och av viljan att stå för ett alternativ som tycker att man gott kan bibehålla människors sociala rättigheter och samtidigt förorda öppna gränser som nedanstående mail är skrivet av undertecknad:

Detta är ju verkligen da shit vad gäller både asylrätten och arbetspolitiken. Tendensen är smärtsamt tydlig och manifesteras i den där jävla frontex-skiten. Europa behöver arbetskraft för att klara framtidens ekonomiska belastningar nu när efterkrigstidens alla glädjebarn ska gå i pension. Men det ska fan inte kömma några trasiga flyktingar, inga jävla svartingar som någongång, någonstans ställt sig upp och sagt ifrån och därför måste fly för sitt liv. Inga konstiga individer med homosexuella tendenser som ytterligare riskerar undergräva vår normalitetsbild. Inte ens om de riskerar dödsstraff får de kömma. Och absolut inte till Görans goa gubbe- stad. Nä, de liberala vill ha hit folk som är tillräckligt rediga och som kömmer från tillräckligt pissiga förhållanden för att de ska acceptera lite lägre lön, lite sämre villkor och ett jävligt mycket större beroende än oss etniska, vackra svenskar. Fin utveckling. Men det är väl så att moderna tider kräver en modern arbetsmarknadspolitik i kombination med en modern tolkning av asylrätten. Skit samma om det moderna är lika nygammalt fräckt som patronsamhället.

Jag missade vinterns diskussioner kring förändringar och förbättringar av plattformen. Jag missade även riksmötets givande diskussioner och är därmed fett sugen på en fördjupning i ämnet tillsammans med er andra. Då ska vi vara nyanserade och vältaliga.

mvh

Jah teknik

Efter att ha slarvat bort mitt förra usb-minne, som hette Viking sunkigt nog, har jag tvingats införskaffa ett nytt. Det heter Kingston. Så när jag öppnar upp mitt usb på datorn står det:
F:KINGSTON

Jah teknik! Rastafari usb!

Nu ska jag lyssna på Alton Ellis hela vägen till Malmö och drömma om att jag egentligen är på väg till Trenchtown.

Kaparn vredgas

Det är torsdag eftermiddag och solen blänker ibland till genom molntäcket och skänker staden små doser av hopp, trots att alla dess invånare är på det klara med att de gemensamt med resten av norra Europas befolkning går mot mörkertider. Denna ovanligt behagliga dag fyller kaparens absolut bästa vän här i världen år och för att visa sin totala uppskattning och solidaritet gentemot denna man bestämmer sig kaparn för att fira honom. Han bjuder ut honom på stadens finaste kondis, den med kristallkronor i taket och läderfåtöljer klädsamt placerade runt bord i mörkt trä. Ett ställe dit stadens nobless brukar gå för att frottera sig och för att visa turisterna från lyxhotellet på andra sidan gatan var skåpet ska stå. De möts upp på etablisemangets uteservering för att sedan slå följe in till tårtdisken. Med ett förnöjt leende säger kaparn "Du kan välja vilken gräddbakelse du vill. Jag står för notan". Och inte nog med det, han har även reserverat lokalens finaste hörn med utsikt över såväl resterande rum som över gatan med tillhörande folkvimmel. Där slår de sig ner och hugger in på sina fina tårtbitar och det ljuvligt nybryggda kaffet. Födelsedagsbarnet smackar förtjust i sig sin tårtbit och utbrister ibland i ett glatt "Mmm, va gott!".

Efter det obligatoriska pratet om hur det känns att fylla år glider samtalet in på fotografi, hemsidor och annat som berör internet. Kaparn undrar lite kring vad det finns för olika alternativ för att ladda upp fotografier på webben samtidigt som han berömmer sin gästs fantastiska fotosida. Inte sparar han på berömmet inte och nog menar han vartenda ord. Kaparn märker också att födelsedagsbarnet i takt med sultandet på tårtskeden vetgirigt slickar i sig vartenda ord han säger. Det är han värd, tänker kaparn, han är ju min absolut bästa vän och jag skulle göra allt för honom. Hela firandet av födelsedagen och diskussionerna präglas av en oskuldsfull och djup harmoni.

Mitt i denna idylliska samvaro nämner kaparn att han kanske skulle vilja länka ihop en fotosida med sin blogg och på det sättet bli hur interaktiv som helst ute på nätet. "Va?", utbrister födelsedagsbarnet, "Jag har helt glömt bort att du skriver en blogg. Den har jag inte kollat in på hur länge som helst. Inte på flera år". Denna nonchalanta kommentar får kaparn ur fattningen, han blir yr av chocken och tvingas kippa efter andan. Vad är det han säger, ekar det i kaparns huvud, vad är det han säger? Smått förstummad frågar han ifall han har hört rätt "Jå, jag har glömt". Det rusar i kaparns innandöme. Men vilket förräderi! Min bästa vän är inte intresserad av mig. Av mina tankar, idéer och liv... Ursinnig slår han näven i bordet "Va fan säger du?! Du verkar uppenbarligen skita fullständigt i mig! I mig, mitt liv och allt jag kämpar för. Och här sitter jag och bjuckar på fika". Högröd i ansiktet försöker kaparn lugna ned sig lite eftersom konditoriets ägare börjar titta åt deras håll. Tyst sammanbiten men med svart blick stirrar han istället födelsedagsbarnet i ögonen medan han försöker samla sig. "Fast... det spelar väl ingen roll?", försöker förrädaren släta över medan han ler lite osäkert, men samtidigt hånfullt. "Klart som fan det spelar roll!", utbrister kaparn, "Jag är den nya tidens Pravda, så som det var under Stalins regi i början av dess ärofyllda era. Då tidningen stod upp som en sanningens murbräcka under tiden revolutionen inföll. Då, när den enade folket mot borgerlighetens frätande diktatur och stod upp för dig, för mig och för oss alla. Det är så mina alster är! Och du bara skiter i att läsa dem... Jag blir ledsen nu".

Med det sagt lutade sig kaparn bakåt mot den vilsamma fåtöljsryggen och började titta ut genom de stora fönsterrutorna på alla människor, vilka var på väg hem från sina arbeten. Han fick torka en tår i sitt vänstra öga, en tår som var sältad av vrede och förtvivlan. En tår som rann nedför kinden i en hastighet som bara kan ha fått sin fart från en enorm ledsamhet, från ett svart hål som slagits upp i djupet av en människas hjärta. För vad fanns kvar att leva för efter det här dråpslaget? Ingen eller intet finns att lita på. Ingen eller intet finns att kämpa för. Inget finns att säga eftersom ingen lyssnar. "Jag går hem nu", sa kaparn efter ett tag och steg på darrande ben ut genom dörren för att ta sig hem till en ekande tom lägenhet och livets oändliga ensamhet.

Riktiga karlar

Bild: Eva Karlsson

15-åring sköt jättebjörn

15-årige Filip Wikner från Hornmyr utanför Lycksele har skjutit sin första björn. Med ett välriktat skott fälldes den stora björnen som vägde 210 kilo.

Ibland påminns man av de gamla idealen i de stora medierna. Det har det senaste dygnet varit ett jävla tjat om denna snorunge eftersom han sköt en björn. Och inte bara det att han var utrustad med ett gevär som var laddat med dödande kulor vilka fällde björnen. Nä, han dödade en stor björn också, nej förlåt, en jättebjörn. Och dessutom med ett välriktat skott. Han kanske är snubben som Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar letar så febrilt efter i deras önskan om en riktig man att ersätta dagens kaffe latte-mesar med. Eller personifierar han den typ av man som alla manliga redaktionschefer önskar de hade varit? Back to basic, inga mesiga högskolepoäng, inga kostymer och ingen jävla latte macchiato med extra mjölk. Inget meseri. För nog är det efter detta dygns första sidor på tidningar och inslag på tv-nyheter uppenbart att en riktig karl, oavsett ålder, skjuter björn. Helst jättebjörnar.

Det var ju trots allt nästan tio år sedan allas vår Janne sköt en mycket stor isbjörn och gaggade på om vårt självklara arv från urtidsmänniskan. Läs hans gamla hjältekrönika, mycket roligare blir det knappast...

Att inte planera och dess konsekvenser

När jag för en kort stund sedan var och handlade i den närmsta matbutiken slog det mig att jag varit där sex eller sju gånger bara den här veckan. Det är i mina ögon ett jävla spring. Och det för att affären ligger så löjligt nära. På ett sätt är det ju väldigt praktiskt att använda mataffären som ett extended kylskåp när det som står i lägenheten är något för litet och det påminner mig om de fyra- fem månader som jag bodde utan kylskåp. Ooh, happy days! Ur en annan synvinkel kan man känna sig som en stjärnkock på sin dagliga inköpstur efter de perfekta råvarorna, förutom att jag inte letar runt så mycket där i min Willysbutik. Men framför allt är det ett utslag av närhet. Det och en otrolig brist på planering. Är det något jag skulle behöva öva på är det att planera och då ligger inte butiken på ett pedagogiskt avstånd precis. Jag kan lätt se framför mig hur detta kommer få förödande konsekvenser den dagen jag flyttar till ett boende som ligger långt ifrån matställena. Jag ser svält på grund av dålig planering.

I en annan del av staden

Vad passar bättre en seg bakfylledag än att cykla över bron för att spana in ett område man alltid hinner glömma bort mellan de få gånger man besöker det? Sagt och gjort, men hoppsan det var en seg backe upp till bron. Extra jobbig eftersom de jag var ute och slarvade med natten innan i vanlig ordning tvingade mig röka några cigg, trots att jag egentligen inte röker. Lite svettigt och andfått trampande så här den kanske sista halvvarma söndagen för året. Sedan utsikt över stan från bron och nedförsbacke så att håret fladdrar i vinden. Om det nu inte var för att det var uppsatt i nacken eftersom ingen orkat duscha mig denna morgon.

Då hjulen slutat rulla befann man sig utanför ett hus som taget från schyssta arbetarkvarter vid hamninloppet och man önskar att det lilla caféet hade varit öppet för ett välbehövt besök. Fast kaffet får vänta till nästa gång. Nu är där dock inga kvarter, bara några ensliga hus som känns frikopplade från resten av staden. Det hade kunnat finnas fler hus, men istället ligger på andra sidan gatan en drive range där de golfintresserade kan öva utslag för dyra pengar. Verkligen ett fint utnyttjande av markerna kring hamninloppet. Det byggs ju såklart nya bostadsrätter lite närmare Eriksbergsvarvet för de som har råd. För oss som önskar en förlängning av de fina och redan existerande fastigheter som står i Färjenäs blir det dock intet. Vi får nöja oss med att drömma om hur det kunde ha utvecklats istället.

En promenad upp till kullen med ruinerna från det som lite slarvigt kallas för det första Göteborg, då Karl XI anlade en stad här 1603. Den brände dansken ned, eller skövlade som det står på minnesstenen. Själv blev jag sugen på saltlakrits vid tillfället då jag stod där och samtidigt spanade ut över Majorna på andra sidan älven. Typiskt bakfylla. Dags att cykla hem till den del av staden som är fylld av söndagsöppna kiosker, som i sin tur är fyllda av saltlakritsgodis. Och en del plejs där fet mat friteras eller bakas i ugn. Den del som inte är innehavare av övningsbanor för golf, men som jobbar järnet på att bli fylld av alltför dyra bostadsrätter.

Överföringar

Det sägs att man kan lukta sig till ifall en annan människa är stressad eller panikslagen, att vi människor avger olika slags dofter för olika slags tillstånd. Det betyder att vi överför en känsla till en doft. Dofter ska tydligen vara av avgörande vid val av livspartner, i alla fall om vi snackar kärlek, för kamratskap har väl forskarvärlden inte orkat göra biologiska undersökningar på än. Alldeles nyligen hade några vetenskapare kommit fram till att p-piller kunde förhindra kvinnan att göra tillräckligt smarta reproduktionsval ur en genetisk synvinkel. Hormonpillret fördunklar uppenbarligen omdömet och det riskeras bildas par som faktiskt inte kan få barn, eller som kommer få barn med diagnoser. Det var ju intressant att veta. Även genetiken kan alltså överföras till dofter.

Jag har också varit med om när någon annan svettats ut en sublim vitlöksdoft under ett hårt träningspass som fick svettkörtlarna att gå i högvarv. Och nog har alla Indienresenärer någon gång under sin vistelse där på en fullpackad buss upptäckt att många av indierna pyr ur sig doser av masala. Kryddsmaker kan alltså överföras till kroppsdofter. Inte så konstigt kan tyckas, inte alls. Men nu idag, när jag satt och läste och samtidigt kliade mig i skägget, yrde det upp en doft av gorgonzola. Och denna matdoftöverföring var sannerligen en smula överraskande. Nog för att jag i förrgår åt diverse olika sorters ädelostar i goda vänners lag, och nog för att jag redan konstaterat att matsmak kan överföras till kroppsdoft, men detta? Ett skägg som luktar ädelost. Sunkig ädelost. Är det verkligen en form av överföring eller har jag bara tvättat mig slarvigt... Det är hur som helst ett märkligt sammanträffande för jag har sällan ätit så mycket ost som i lördags och jag har aldrig tidigare doftat ost ur mitt skägg. Samtidigt har jag förvisso inte tvättat mig sedan lördagsmorgon, men alla år och dagar innan har jag varit mycket duktig inom det området och nog borde det ta längre tid att lukta otvättad till sådan grad att man doftar gorgonzola än ynka två dygn. Jag vet inte vad jag ska tro.